12/04/2024
Det är svårt att inte bli berörd, en 12 åring har för alltid förlorat sin pappa, en familj är för alltid krossad av våldet på våra gator. Min 12 åring relaterar till sig själv och sitt liv, sin pappa som han får pussa och krama god natt varje kväll, tänk om han skulle försvinna framför ögonen på honom.
Folkhavet runt denna minnesplats består av mammor, pappor, barn, gamla som unga.
Polisen står några meter bakom och håller koll.
Journalister fotar.
Ofattbart.
Alla gråter och man ger varandra en kram, en klapp på axeln. Jag gråter, känner mig maktlös som vi alla förmodligen känner. När ska vi känna oss trygga igen, när ska våra barn får leka tryggt i våra parker igen?
Idag jobbar jag 10 meter från olycksplatsen, dit Mikael och hans son var på väg för att simma. Jag känner hur klumpen i halsen växer, hur ilskan växer, oro för våra barns framtid, men en dag så måste de goda vinna över våldet.
Ta hand om era kära ❤️💔