05/05/2026
Du går aldrig tomhänt hem♥️
Det finns aldrig en stund där du bara ger och inte får — eller tvärtom. Däremot är det inte alltid lätt att urskilja vad det är man fått.
När jag hamnar i en situation där det upplevs som att jag gav mycket av mig själv — jag var den som tog emot någons starka och vassa ord, eller deras otålighet genomsyrade mig — då är det jag som håller utrymmet, jag som bär det som rör sig, jag som får vara ankare och trygg.
I den situationen tar inte den andra av mig. Vi delar något.
Den som är otålig eller frustrerad får lätta sin börda. Den som tar emot får bygga tålighet, acceptans och förmåga att bära genom något som känns svårt.
Den som avlastar får vara mer som ett barn. Den som håller får vara mer som en vuxen.
Det viktiga för en jämbördig relation är att man behöver få göra båda. Ibland behöver jag få lyssna in och hålla och bära. Ibland behöver den andra göra det.
En jämbördig relation kan man dock inte ha som förälder med sitt barn. Barnet kan självklart någon gång få trösta sin förälder, men det är gåvan man får lära sig i föräldraskapet — att hålla och bära det jobbiga.
Inte jämt. Inte alltid. Men varje gång man lyckas kan man fira. För då har man blivit lite starkare och mer hållbar.
Så att hamna i kniviga situationer ger alltid en möjlighet. Antingen till hållbarhetsträning, eller till att få bryta ihop och låta sig bli hållen och buren av en annan.
Båda är relationsstärkande.
Älska livet ♥️
