13/05/2025
Det här är jag – tränare, coach och grundare av Rörelsemönster.
En person som försöker leva som jag lär – äta bra, röra på mig regelbundet och prioritera hälsan. Det är min ambition. Men jag är också mänsklig.
Trots att jag guidar andra i deras resa mot välmående, så innebär inte det att jag själv alltid lyckas. Det finns kvällar jag lägger mig alldeles för sent, dagar jag glömmer mina kosttillskott, perioder när träningen uteblir eller kosten halkar efter. Ja, till och med jag – coachen – hamnar där ibland. Det är inte lätt att vara sitt bästa jag jämt, och det är heller inget jag längre förväntar mig av mig själv.
Livet som förälder, företagare och ledare är fullt av utmaningar. Ibland krockar verkligheten med idealen. Ibland orkar jag inte. Ibland räcker jag inte till. Och vet du vad? Det är okej.
Vi har alla våra svackor. Att vara en förebild betyder inte att vara perfekt – det betyder att vara ärlig. Jag tänker ofta på det som att vara en hjärt- och lungläkare som själv kämpar med att sluta röka, eller en psykolog som också behöver hjälp ibland. Att leva som man lär är en strävan, inte en konstant.
För ungefär ett år sedan mådde jag riktigt dåligt. Jag var stressad, pressad och försökte träna bort känslan – något som inte hjälpte. Idag tränar jag mindre men smartare. Jag lyssnar mer på kroppen. Jag jobbar dagligen med den mentala biten, för den är lika mycket färskvara som konditionen.
Det finns ett före och ett efter. Det viktiga är inte att vi aldrig faller – det viktiga är att vi inte ger upp när vi gör det. Det är okej att känna sig låg. Det är okej att vilja ge upp. Men det är också där och då vi har chansen att växa.
Du är inte ensam. Du behöver inte bära hela världen på dina axlar. Sänk kraven – inte ambitionerna. Och framför allt: ta hand om dig själv. I slutändan är du din viktigaste relation.
