16/04/2025
“Jag önskar att jag var mer… social och extrovert”
Det här är något jag hör allt oftare från mina patienter.
🗣️ "Jag borde vilja gå på fler afterworks."
🗣️ "Jag önskar att jag var en sån som älskar att prata inför folk."
🗣️ "Jag vill vara mer spontan, social och ha ett aktivt liv – men orkar inte."
Det handlar egentligen inte om att de mår dåligt av sin personlighet.
Det handlar om att de tror att de borde vara någon annan. Eller vara på ett annat sätt.
Fantastiska människor som trivs med lugn, struktur, mindre sammanhang och trivs med några få nära vänner och har ett stort behov av egentid. Och det är helt normalt. Men i ett samhälle som hyllar det extroverta, där “social, stresstålig och gillar många bollar i luften” anses vara standard, blir upplevelsen att något är fel. Vi ser ju inte heller de som inte ”syns” vilket då kan tolkas som att det är mindre vanligt. Det är bara det att de som syns och hörs – ja, de syns och hörs mer.
Och det gör något med självkänslan.
Själv har jag alltid för många bollar i luften, trivs på scen, älskar att kasta mig in i nya projekt och får ofta höra att jag är “så galet social”. Men det finns baksidor. Får svårt att stänga av. Har svårt att landa. Arbetsnarkoman. Och ibland önskar jag att jag kunde vara nöjd med att bara vara – utan att en ny idé exploderar i huvudet. Jag bromsar, varje dag. Idag har jag bra strategier för det men så har det inte alltid varit. Det är inte bättre eller sämre att vara som jag, eller som du, eller som dem. Extrovert eller introvert, eller lite både och, hit och dit.
Poängen är att det är först när vi slutar försöka bli något vi inte är, och börjar acceptera och stärka det vi faktiskt trivs med, som vi mår riktigt bra.
Så nej – du behöver inte vilja ha fler bollar i luften.
💙Du behöver bara få vara du💙