12/05/2026
Vad händer när stillheten på yogamattan blir obekväm?
Det är lätt att rulla ut mattan i november när mörkret ändå bjuder in till vila. Det är betydligt svårare nu, när ljuset drar i oss, schemat fylls av sociala roligheter och tempot skruvas upp.
Många av oss har så lätt för att tappa bort yogan och meditationen under våren och sommaren. Vi säger att vi inte hinner, men ofta handlar det om något annat: Ett motstånd mot att stanna upp när allt runt omkring oss rör sig fortare.
När vi har som mest att göra (även roliga saker) är det lätt att vi springer ifrån oss själva. Att då sätta sig ner i tystnad kan kännas oerhört motigt. Och motståndet vi känner handlar kanske inte bara om att tiden inte räcker till utan snarare skavet som uppstår mellan det yttre bruset och vårt eget inre.
Fråga dig själv med kärleksfull ärlighet:
Flyr jag in i aktiviteter för att slippa känna efter?
Vad handlar mitt motstånd om egentligen?
Påminn dig själv om att du inte yogar för att bocka av ett pass, utan för att skapa en trygg hamn i dig själv oavsett årstid.
Gör tröskeln löjligt låg: Välj en klass på 10 minuter istället för 60. Sätt dig på en kudde och ta fem medvetna andetag innan du springer vidare. Det är i de korta, ärliga stunderna som du har möjlighet att checka in med dig själv. Hjälp dig själv till mattan genom att sänka ribban så mycket som möjligt.
Kanske dina stunder på din yogamatta hjälper dig att njuta av allt det där roliga utan att tappa bort dig själv på vägen.
Bara en tanke...
