19/05/2025
🌊 Citatet ovan kommer från Wilfred Bion var en brittisk psykoanalytiker som var aktiv i mitten på 1900-talet. Begreppet handlar om att terapeuten, eller analytikern som var fallet när det myntades, skulle närma sig varje session utan just minne, begär och förförståelse. Med utan minne menade han att man skulle vara närvarande i det som sker nu, istället för att alltför snabbt tolka utifrån det man redan vet. Utan begär avsåg strävan att låta processen vara öppen och inte målstyrd, att den terapeutiska hållningen inte skulle drivas av terapeutens egna längtan att hjälpa eller förändra. Istället skulle det handla om att låta klienten utveckla sitt inre i sin egen takt. Utan förförståelse handlar om att värna om den icke-vetande hållningen. Att inte försöka förstå för snabbt eller tolka in mening. Det handlar också om att som terapeut, och även för klienten på sikt, stå ut med ovisshet, komplexitet och tvetydighet. Tillsammans bildar dessa en terapeutisk hållning av närvaro och uppmärksamhet, utan försök till kontroll.
🌊 På vissa sätt kanske Bions förmedling av terapeutrollen låter enkel att genomföra. Att man inte behöver eller ska vara en alltför framåtlutad expert. Men det kan tvärtom vara svårt att mötas utan att gömma sig bakom manualer och strukturerade behandlingsplaner som vi vet är ”rätt”. Ovisshet och tystnad är fenomen som vi människor ofta har ganska svårt att hantera. På samma vis som vi också kan ha svårt att acceptera att det mest produktiva man kan vara ibland är att släppa taget om produktiviteten eller att ”vara duktig” – eller som för en terapeut; att man kanske är mer hjälpsam om man vågar släppa på expertrollen.
🌊 Inget utav detta betyder såklart att terapeuten inte ska ha kunskap eller vara kompetent. Nog krävs det kompetens att kunna möta en annan på det sättet som Bion förespråkade. Eller vad tror ni?
