03/03/2026
Idag hamnade jag i en skarp situation på gymmet.
På väg ut från omklädningsrummet hörde jag hostningar bakom mig. Jag gick ut. Stannade upp. Något med den där hostan kändes annorlunda. Jag vände tillbaka.
En man stod framåtböjd, ena handen på bröstet, den andra på en sittbänk. Han hostade och det ven i inandningen mellan attackerna. Han satte sig ner.
Jag gick fram och frågade lugnt: Är allt okej?
Hans blick hade panik. Han lyckades säga:
“Astma… ingen medicin.”
Jag hörde hur trångt det var i inandningen. Det gäller att agera. All kunskap man samlat på sig kickar in.
Astma. Bronkospasm. Sympaticus.
Jag förberedde mig mentalt för värsta scenariot vid astma.Status asthmaticus. Det innebär HLR. Jag visste var mobilen var. Jag visste att andra i rummet kunde ringa nödnumret.
Men han andades fortfarande. Därför ansåg jag situationen allvarlig av grad ca 3/5.
Med lugn röst frågade jag om det var okej att jag hjälpte honom, samtidigt som jag började gnugga vibrerande , bilateralt om bröstbenet. Den andra handen gnuggade hårt mellan revbenen på bröstryggen. Efter ungefär tio sekunder lät andningen lugnare. Jag gnuggade vidare och roterade ut hans armar för att öppna upp bröstkorgen och underlätta lungornas expansion.
Efter tjugo sekunder sa han:
“Vad du än gör… det funkar. Det här är det sjukaste...”
Efter ungefär en minut reste han sig upp. Tittade på mig och sa: vad gjorde du?
Vi pratade en stund och kom fram till det självklara: medicinen måste alltid vara med. Som han själv sa, han kan inte räkna med att jag råkar vara där nästa gång.
Vad gjorde jag då?
Utifrån Applied Kinesiology arbetade jag med neurolymfatiska punkter kopplade till lungorna. Anatomiskt masserade jag interkostalmuskulaturen. I kombination med lugn, trygghet och närvaro kunde kroppen slappna av och anfallet släppte.
Oavsett teori hur det funkade, så fungerade det.
Och jag är djupt tacksam för att ha kunskapen.
Det gick bra idag.
Men astma kan vara förödande. Syrebrist kan leda till medvetslöshet och död.
A och O: Kunna HLR. Agera när någon har andnöd. Var alltid redo att ringa nödnumret.
Framförallt: Var medveten om människorna omkring dig och våga kliva fram och kolla läget.
