02/09/2020
Att gå till en psykolog och prata kan ofta kännas väldigt skönt. Att veta att det är en själv, och det en själv vill prata om som ensidigt ska stå i fokus kan vara en befrielse bara det. Du pratar och psykologen lyssnar, ofta på ett sätt som är mer uppmärksamt och reflekterande än vad vi är vana vid från våra andra relationer i livet. Ibland är den här upplevelsen fullt tillräcklig för att vi också ska börja fokusera på oss själva, våra liv och relationer på ett annat sätt även utanför terapirummet. Den positiva upplevelsen från terapirummet följer med oss ut i livet och vi börjar leva livet utifrån vårt hjärtas längtan och ärlighet. Men tyvärr fungerar inte den här övergången i alla terapiprocesser. För en relativt stor andel av alla som träffar en psykolog för att få hjälp med sina psykologiska problem så att de kan leva livet mer fullt och fritt så börjar de inte må bättre trots att samtalen med psykologen känns positiva.
Om inte psykolog och klient på något systematiskt sätt utvärderar klientens mående, är det lätt att missa den lilla men samtidigt helt centrala detaljen att psykoterapin inte avspeglas i positiva förändringar i klientens liv. Det är av den anledningen som jag sedan lite mer än ett år tillbaka gör den typen av utvärderingar med alla klienter som jag träffar.
Lite grann hur jag gör, samt mer generellt om betydelsen av den här typen av kontinuerlig utvärdering av psykoterapier går det att läsa om i den här artikeln som jag alltså blivit intervjuad för.
I den här artikeln diskuterar vi hur man kan använda sig av strukturerad feedback från patienten för att förbättra sina behandlingsresultat.
