13/03/2017
Tankar en måndag
Under många år av mitt vuxna liv brottades jag med vår depressioner, inte så att jag behövde medicinera eller gå i terapi varje vår (jo det sistnämnda hade nog varit bra) men jag upplevde en håglöshet och en tomhet varje gång våren kom, vilket jag då inte kunde sätta fingret på vad det var. Nu vet jag vad det var som gjorde mig illa till mods och vilka tankar som styrde mitt mående. Dessa tankar dyker fortfarande upp i mig och jag tittar på dom, låter dom vara där och försöker inte kämpa emot dom vilket gör att de inte tar över min tankeverksamhet och ställer således inte till det för mig längre. Detta plus att jag har skaffat mig ett intresse som gör att det finns massor att se fram emot under våren vilket gör det lättare att njuta av allt vackert med våren istället för att fastna i gamla minnen, tankar och föreställningar om vad som ske eller ej.
Ja vad vill jag säga med det här då?
Att bryta mönster är jättesvårt och jag ska inte påstå att jag aldrig mer kommer känna av årstidsrelaterade svackor men jag vågar påstå att om man finner alternativa sysselsättningar som är givande och inte frammanade i syfte att fly från obehagliga känslor, får lite lättare att hantera sina svackor. Jag förespråkar verkligen inte att fly från obehaget, mina tankar dyker fortfarande upp och en känsla av sorg blir uppenbar, skillnaden är att jag inte försöker slåss mot den utan låter den känslan finnas där men inte låta mig hindras av den. För varje år som går som jag låter tankarna och känslorna vara där, inte mitt framför näsan på mig utan hänga med som att dom ligger i mitt knä och bara finnas minskar intensiteten i tankarna och känslorna. De stör inte min syn utan jag kan förmå mig att se resten av världen och njuta av ett vackert solsken, eller en underbar hojtur, eller vad man nu finner njutningsfullt. Trots sorg, misstro eller vad det nu kan vara.
Kanske är det vad jag skulle kalla acceptance. Tankarna och känslorna finns där, jag behöver inte tycka om det eller påstå att det är bra, enbart acceptera att de finns där oavsett anledning och sluta fajtas med dom så har de faktiskt minskat i styrka och mängd. Den sista person vi kan fly ifrån är oss själva och finner vi ett sätt att känna med oss själva och ibland sörja det som behöver sörjas utan att fastna i det så kommer vi nog igenom det snabbare tror jag.
Jag njuter av våren nu för tiden och det är en härlig känsla som jag önskar alla fick uppleva.
Som sagt tankar är bara tankar och det här var min lilla måndagsfundering, inget vetenskapligt bara min egen tanke helt enkelt.
Ta hand om er och var empatiska med er själva och låt era tankar vara just era tankar. Vi måste inte agera för att vi tänker det ibland kan det vara bra att bara konstatera att: Jaha där kom en sån där tanke igen…hum intressant den tackar jag för och låter den passera.
Ha en underbar vecka
Sandra
