Nära Till Hands

29/07/2025

Äntligen är jag på gång igen! Tjoho!! Efter att ha haft skador den ena efter den andra så kunde jag träna judo i torsdags igen. Jag var så lycklig efteråt! Det var ett härligt men väldigt svettigt pass för det var kokhett i lokalen. Alla svettades så det stänkte 😄. I måndags var jag på salsakursen. Sedan några gånger tillbaka slog de ihop nybörjare och fortsättningskursen så det har blivit en rejäl spruttafjong på inlärningstakten och avancemanget, minst sagt. I måndags gick mina fötter och ben åt alla håll tror jag. Och idag var jag på gymmet och körde igenom hela programmet! 2,5 timma tog det och på slutet darrade musklerna i mina vader 😁. Men oh så skönt det var!
Fotona är på mina nya övningar som fokuserar på vader och rygg.

23/07/2025

Min onda fot har varit lite envis. Jag har kunnat träna salsa två måndagar i rad men inte judo. Och tidigare när jag var på gymmet så kände jag av foten efteråt fastän jag inte hade ansträngt mig särskilt mycket och till och med hoppat över en del övningar för fotens skull. Men i morgon ska jag träna judo har jag tänkt 😄. Snart är hösten här och då får det vara slt med skador! Medan jag har väntat på att foten ska läka så har jag äntligen tagit upp bokläsningen igen. Nu är jag inne på tredje boken 😊. Jag närmar mig inte målet för den där fitnesskroppen jag ska ha senast 31 december med bokläsningen men jag har haft en lugn och skön sommar och det är heller inte fy skam.

08/07/2025

Igår var det salsakurs igen, men foten är inte helt bra, om man säger så. Jag vågade inte satsa på salsan utan gör vad jag kan för att den ska läka till judon på torsdag. Min planering med judo, dans, löpning och gym blev lite uppskjutet på grund av den nya skadan. Jag sitter och ler medan jag skriver detta för jag var så i gasen på att sätta igång efter alla skador som har uppstått gång efter annan så jag knappt hunnit läka innan något nytt har hänt. Jag trodde det var över. Men en bra sak med alla skador jag haft är att min kropp har fått kärlek och omvårdnad i överflöd. För vår kropp är som våra barn. När de gör sig illa behöver de tröst, kärlek, omvårdnad och försäkringar att det är okey och att det kommer att bli bra. Min kropp är så innerligt älskad efter alla skador. Det är nästan så jag funderar om den skadar om sig hela tiden bara för att fortsätta få en massa kärlek. Det skulle i alla fall ett barn ha kunnat göra. Det kanske är så att jag behöver ge mig en massa kärlek. Det behöver vi alla göra. Joina mig i det och pumpa dig full med kärlek till dig själv så hjärtat sjunger för full hals.

06/07/2025

Jag har hunnit med mycket på s*x dagar. I måndags började jag på salsakurs, som går fram till skolorna startar. Jag älskar latino och sväng i höfterna, men jag tänkte också att det skulle vara perfekt att mjuka upp rygg och bäckenmuskulatur. I tisdags var jag på behandling som var rejält djupgående så jag släppte på en massa saker. Frigörande minst sagt. Och låsningen i ryggen släppte också 😄. I torsdags körde jag ett genomsvettigt judopass på 1,5 timma. Det var så himla skönt! Min kropp jublar när den får synkronisera alla muskler samtidigt, i både styrka och balans. Efter det judopasset får jag kalla mig för "tant Rufsa" 😆. I fredags var jag i Burgsvik och hjälpte till att sätta upp stånden inför lördagens marknad (som var igår). På kvällen kände jag att det var lite ömt på insidan av vänster ankel men jag var så fokuserad på att ordna och packa det sista inför marknaden så jag brydde mig inte om det. Inte förrän jag skulle lägga mig. Då såg jag att foten var helt uppsvullen kring ankeln och blåsvart. Men jag var så trött att jag bara stupade i säng. Och foten dunkade och värkte hela tiden. Först på morgonen gav jag foten smörjning och lindade på ett stödbandage. Det är tur att jag har eteriska oljor och vet hur man ska bandagera. Jag kände inte av foten ett smack på hela dagen fastän jag stod på marknaden i regn och rusk. Foten fick smörjning i morse igen och ett nytt bandage och såg väldigt fin ut. Lite svullen och missfärgad, men stor skillnad från igår. Idag har jag varit med kompisar och mediterat och fått själslig spis tillsammans med dem. Det är så viktigt att se till att man får andrum och tillåter sig själv att bara vara, både själv och tillsammans med andra.

04/07/2025

Juli månads avsnitt i Nosighetspodden är ute nu! Lyssna gärna på Lindas gripande berättelse!

I juli månads avsnitt intervjuar jag en modig människa som vågar prata om något som det finns ett stort mörkertal kring, just för att man inte pratar om det. Linda har levt utsatt för våld i nära relation i över 20 år. För 4 år sedan separerade hon och har byggt upp ett helt nytt liv. Linda berättar att hon inte förstod att hon var utsatt för våld, då våld för henne är när någon använder rent fysiskt våld. Detta trots att hon ständigt levde i rädslor och stress för vad mannen kunde ta sig till. Linda anpassade sig och sitt beteende hela tiden för att undvika konsekvenser, bland annat i form av aggressiva utskällningar, hot och hotfullt beteende. Hon berättar också att hon aldrig kunde planera något då mannen ofta satte käppar i hjulet för henne när hon skulle umgås med kompisar, familj eller göra något annat. Linda har lärt sig otroligt mycket om vad som är våld i nära relation och vi pratar om olika sorts våld som också är väldigt vanligt. Linda delar öppenhjärtligt med sig av sina reflektioner hur det kunde gå så långt att mannen fick fullständig kontroll över henne och hennes liv. Hon utgår från sig själv i sin berättelse men pratar också utifrån ett generellt perspektiv utifrån de kunskaper och erfarenheter hon fått på vägen. Linda berättar även om den hjälp hon fått – och vilken hjälp hon inte fått, och hennes erfarenheter från möten med handläggare på olika myndigheter. Slutligen berättar Linda hur hon har gjort på sin läkningsresa, för när Linda lämnade relationen hade hon svår PTSD (posttraumatiskt stressyndrom), vilket hon heller inte förstod från början.
Både Linda och jag hoppas att intervjun kan vara till hjälp för att bättre förstå vad våld i nära relation kan innebära, vare sig du själv är utsatt för det eller om du har någon i din närhet som är det.

Länkar till avsnittet:
Länk till Spotify: https://open.spotify.com/episode/3qiaGc4UpaclCvHXTwGYD9?si=d51b7f44259c4c69

Länk till Acast:
https://shows.acast.com/nosighetspodden/episodes/linda-fran-vald-till-frihet

30/06/2025

Ja, vad säger man? Efter första löprundan på länge fick jag en låsning i min gamla "misshandelsskada" i bröstryggen. Det är en skada från tonåren när jag levde i en relation med grov misshandel. I allmänhet brukar det vara lätt att få upp låsningen men det sista året har jag ett par gånger fått en sån låsning att det hugger till i andetagen. Många skulle nog säga att det är åldern som tar ut sin rätt men den linjen är jag inte inne på alls. Och som av en händelse så har jag fått flera videos i mina flöden på Facebook och instagram med gamla tanter som gymmar och är hur akrobatiska som helst. Så vad vill Universum (jag själv) tala om för mig? Jag är helt säker på att det inte är att sluta träna i alla fall. Jag sprang min runda i fredags igen men sen har jag tyvärr inte hunnit med så mycket mer, utom att mjuka upp mig hela tiden och försöka få låsningen i ryggen att släppa. Igår var jag på självplock och fick med mig drygt 4 kilo jordgubbar som har blivit mos och kräm. Så idag blev det en supersmarrig frukost med jordgubbskräm. Det är så enkelt att göra. Jag stompade jordgubbarna och tillsatte potatismjöl utrört i en skvätt vatten och så fick det ett uppkok. Klart! Vill man inte ha potatismjöl kan man använda Kenzo. Fotot på mig är precis när jag kommit hem från löprundan i fredags. Jag var så himla nöjd med min prestation och riktigt kände hur energin sprudlade i kroppen!

24/06/2025

Äntligen är jag igång igen! igår var jag på gymmet igen och körde riktigt hårt. Jag satsar mycket på knäböj och på mage/core. Igår värmde jag upp med roddmaskinen snabbt och hårt 3X5 minuter så jag blev genomsvettig. Sen körde jag igenom flera träningsredskap. De på fotona är för knäböjträning så det är inget svettigt precis.

Idag sprang jag min promenadrunda. Det är många månader sedan jag löptränade och jag var inställd på att det skulle bli görjobbigt med "svid och snörp" i halsen och tungt att andas djupa andetag och klossar till vader. Men ingenting av detta upplevde jag! Tvärtom! Det gick himla smidigt och jag "sprang" (lufsade är nog ett mer adekvat ord) nästan hela vägen. Jag tog några pauser med gång mot slutet bara. När jag sprang utmed havet kunde jag fysiskt känna hur livet strömmade genom mig. Det var helt underbart!

22/06/2025

Nu har jag landat hemma på ön och sovit ut ordentligt efter en längre tur på fastlandet. Igår gick jag promenad på min "vanliga runda", Kärleks- och Hälsostigen och sedan hem utmed havet. När jag går den rundan blir jag lycklig. Idag var jag på gymmet. Äntligen! Jag fotade mig för jag får nästan börja om från början nu när jag är halvvägs in i min målsättning. Det är inte mycket som har förändrats fysiskt, förutom att jag har lite mer mage haha.

Förhoppningsvis ska jag slippa skador och annat nu när jag har rensat ut gammalt emotionellt skräp, så jag uteslutande kan satsa på det fysiska. När jag började min förvandlingsresa trodde jag inte att jag skulle få så mycket skador och råka ut för andra händelser som har begränsat min träning. Men jag är ändå tacksam för jag hade inte upptäckt mitt gamla skräp så tydligt och klart utan den här satsningen. Under juli månad blir det en salig blandning av promenader, löpning, gym och judoträning. Förhoppningsvis någon danskväll också.

16/06/2025

Återigen har jag varit på turné på fastlandet då min träning fallerat totalt. När jag åkte iväg räknade jag ut hur många dagar jag varit hemma, respektive borta. Från 19 april till 19 juni (62 dagar) har jag varit hemma 34 dagar. Och när jag är på turné så är dagarna späckade och jag kommer inte ens för mig att göra plankan eller något annat enkelt. Så jag har bokat av alla fastlandsresor i juli för nu ska här tränas och fokuseras på min verksamhet hemmavid. Igår tog jag emot kunder på min gamla mottagning på S:t Eriksplan i Stockholm. Fotot är taget i fönstret på Atlaskliniken. Åren går så fort. Jag gjorde en nystart av min verksamhet på Atlaskliniken 2017 så det är ändå lite som mitt andra hem. Jag känner stor tacksamhet för att jag kan dimpa ner på Atlas och ta emot mina gamla kunder nu och då. Men i juli ska jag, som sagt, vara hemma och ta hand om mig själv och min verksamhet på Gotland. Bland annat ska jag stå på marknad varje lördag. Det ska bli kul!

09/06/2025

En något bedrövad och halvt bedövad Monica idag. Jag har varit hos tandläkaren och dragit ut roten som hörde till tanden som jag helt och hållet bet sönder så den ramlade ut. Nu har jag restriktioner att inte göra alltför ansträngande saker och att undvika fysisk träning ett tag framöver.
I sådana här situationer är det så lätt att hamna i offerkofta och ställa frågor som "Vad vill Universum mig?", "Varför ska jag drabbas nu?", eller att man konstaterar "Jaha, är det inte det ena så är det det andra", "Typiskt att allt bara drabbar mig" och så vidare. Och visst, ser jag bakåt så har jag fått många käppar i hjulet när det gäller min träning. Två tand- och rotutdragningar, glaskroppsavlossning, skadad fot två gånger, kraschat knä, ryggmuskler som totalt låst sig och andra skador däremellan. Så tittar jag bakåt på de sakerna så kan jag verkligen hitta fog för ett berättigande till offerkoftfrågor. Men ser jag bakåt på hur frisk jag är, vilken smidig kropp jag har, hur stark den är, hur den är full med energi och hur mycket jag är i farten med en massa saker så är jag tusenfalt lyckligt lottad som har den ork och spänst som jag har. Om någon annan i min ålder, eller kanske till och med ännu yngre, hade drabbats på samma sätt av skador som jag har så kanske, eller förmodligen, hade det blivit nattmössan på. Rakt av.
Men även fast jag är något bedrövad och halvt bedövad så tänker jag att det finns en morgondag. Och då tar jag nya tag igen för då kommer jag att vara ännu mer sugen på att träna och hålla igång. För det är när man inte kan och när man inte får som motivationen är som mest levande.

06/06/2025

Ända sedan jag kom hem från Marrakesh har jag varit väldigt trött. Det tog på krafterna att läka ett sånt gammalt emotionellt sår. Men i förrgår var jag iväg och dansade bugg och fox och idag har jag cyklat som ett jehu så svetten lackade. Jag ska erkänna att jag känt mig lite frustrerad över att jag inte kommit iväg till gymmet som planerat. En stor anledning har varit att jag låg efter med redigeringen av mitt nya poddavsnitt och eftersom det är deadline på det så var jag tvungen att prioritera avsnittet. Jag är väl medveten om att det är jag själv som satt upp denna deadline (nytt avsnitt varje första fredag varje månad) men det blir också som ett ansvar gentemot andra att leverera som utlovat. Och igår kunde jag inte träna judo för jag har fått vattenfyllda blåsor av att bära min tunga ryggsäck på solbränd hud. Men inget ont som inte har något gott med sig (det var min mammas devis och mantra som hon stenhårt körde med, och hon hittade alltid något som var bra i allting). Den här situationen har fått mig att ta beslut om att ändra formatet för podden så den inte kräver så mycket tid OCH att börja löpträna igen.