Pa

18/12/2025

—
Hälsa är långsiktigt

Men även i det långsiktiga behöver man ibland lossa det som sitter fast här och nu. Det gör jag med, ortobionomi, kot- och ledkorrigering, stressreducering och zonterapi. Jag använder olika metoder för det: jag lossar muskel- eller nervspänningar, kanske lossar vi en låst andning.

Kort sammanfattat jobbar vi med rörelsen i kroppen istället för mot den. Det innebär att hjälpa musklerna att släpa taget, istället för att försöka tvinga dem till det. Fördelen med det mjuka är att kroppen inte går i försvar, som vid t ex en knäckning. Sannolikheten att det håller sig är större då.

Eftersom ingen ryggkota, led eller kroppsdel är en enskild enhet, är det troligt att korrigeringen kommer att påverka andra delar av kroppen. En snedställd kota som du kanske inte ens märker kan bidra till knäproblem, huvudvärk eller benlängdsskillnad. En snedbelastad fot kan förvärra nacksmärta. Ibland är det tvärtom.

Vi gör det som behövs, där det behövs.

Kom så hjälper jag dig.

15/12/2025

—
Egen handstil? Fotstil?

Jag läser gamla brev. Ser direkt vem som skrivit. Mamma, farmor, gammelfarfar, syrran. Det syns på handstilen.

Vi som gick i samma klass. Samma lärare. Samma skrivövningar. Men alla skriver vi olika. Var sitter handstilen? I handen? Hjärnan? Nervsystemet?

Fastän igenkännbara, skiftar stilarna i breven. Farmors handstil skiftar men är ändå hennes. Stress, glädje, ilska, allt påverkar handens rörelse, liksom årens mognad. Sitter det i handen eller hjärnan?

Foten och handen är byggda lika. Foten har också sin stil. Som resten av kroppen. Hur hittar vi den, fotstilen? Hur tillåter vi den? Och vad händer med fötterna om vi inte tillåter den? Eller med hjärnan? Eller nervsystemet?

Vad händer med vår rörelse? Fotrörelsen? Var i kroppen sitter rörelsen? Hur påverkas den av stressen, glädjen ock ilskan? Och av årens mognad?

Hur ser din fotstil ut?

14/12/2025

—
Fyra myter om stress:

”Stress sitter i huvudet”
Nej, stress är en kroppsfunktion som aktiverar vår medvetenhet och spänner våra muskler. Den gör oss (till en början) mer fokuserade men mindre flexibla och kreativa. För att fokusera på sinnenas vaksamhet (målsökning, uppmärksamhet för fara m.m. skruvar den ner vår kognitiva förmåga och gör oss lite dummare, men det är mer en bieffekt.

”Känslan av stress”
Att känna sig stressad är något få stressade människor gör. När det tippar över, när vi tappar kontrollen eller humöret, glömmer saker eller snurrar i huvudet, då har stressen redan suttit i kroppen ett bra tag. Den verkliga känslan av stress kan vara förkylningen eller det onda i knät. Fysiska besvär utan tydlig orsak har ofta en tydlig orsak. Eller kontrollbehovet och svårigheten att byta vanor. Men i stress försämras vår uppmärksamhet på det egna måendet och kännandet.

”Positiv och negativ stress”
Nej, stress är inte bra eller dålig. Men den kan vara mer eller mindre ändamålsenlig, eller kanske framför allt, relevant. Relevant stress handlar om överlevnad, inte om vad folk ska tycka eller om det finns plats i schemat (livspusslet). Stress är bra för vår överlevnad men inte som ett sätt bedriva en vardag eller leva ett liv. Båda sorterna bryter ner kroppen. Men när vi knarkat stress tillräckligt länge kan vi uppleva tillståndet som positivt.

”Det är inte stressen som är problemet utan bristen på återhämtning.”
Det här låter som om stress är vårt normala, men stress är ett tillstånd att ta till när det behövs, inte ett sätt att leva. Återhämtningsläget är homo sapiens normaltillstånd, inte fight-or-flight-läget. Pauser, andningövningar och yoga blir lätt bara konstgjord andning istället för varaktig förändring.

Så hos mig möter vi stressen istället för att hantera den, tittar på kärnan inuti dig istället för triggersarna på utsidan. Vi gör det på riktigt, genom hela dig.

Välkommen så hjälper jag dig!

12/12/2025

—
Fysisk stressreducering?

Stress sätter sig i kroppen.
Oro sätter sig i kroppen.
Rädsla sätter sig i kroppen.

Alltid.

Det är liksom där det bor.
Inte i hjärnan.
Inte i tankarna.

I kroppen bor det.
Eller kroppshjärnan.
Där hjärnan är en del.
Hjärnan är en del av en kropp.
Inte tvärtom.

Stressen, oron, rädslan försvinner inte med kontroll, mental styrka eller självledarskap. Eller med KBT. Lika lite som smärtan i ryggen ”försvinner” med Alvedon; den bedövas bara.

Musklerna och nervsystemet behöver hjälp att släppa taget, inte ta i mer. Rädslan i höftböjarmusklerna behöver förlösas. Iliopsoas, de långa musklerna som håller ihop låren med bäcken och ryggrad, som även andra däggdjur spänner innan de flyr från faran. Skillnaden är att moderna människor inte fullföljer rörelsen; vi spänner men stannar kvar. Vi står kvar i rädslan med spända lår och käkar.

Där bor den, stressen.
Där bor den, rädslan och oron.

Så jag låter dig möta spänningarna, smärtan, stressen för vad de är. Där de är. Du blir mjukare. Kanske känslosammare. Innan du lämnar behandlingsrummet har du dragit en trygg suck av lättnad, en avslappnande utandning genom kroppen.

Hjärnan kan inte ensam tänka sig ur känslan av fara eller beredskap. Kroppen behöver få känna känslorna hela vägen för att släppa taget, känna musklernas spänning resultera i rörelse.

Rörelse mot en känsla av säkerhet.
Fysisk, känslomässig och mental rörelse.
Det är stressreducering på riktigt.

Kom så hjälper jag dig lossa spänningarna.

08/12/2025

—
Hon var rädd för insidan. ”Man vet aldrig vad man kan hitta där”, sa hon och drog upp täcket till hakan. —
”Hon har rätt”, tänkte han. ”Det är inte glädje och inte frid vi söker i meditation, kontemplation eller ensamhet. Det är medvetenheten om det vi inte vet, om rädsla och skam. Om de djupa stormarna och de häftiga regnen som blandas med solsken utan att vi förstår varför. Meditation är att söka utrymme att känna efter och våga fråga utan att fastna i tvärsäkra svar eller åsikter.”

”Evig lycka”, tänkte han och hörde regnet smattra utanför, ”om det finns, och vad det i så fall är - nås inte med mantran, enlightment, positivt tänkande eller suggestiva målbilder. Allt sånt blir till lock, eller våta filtar, som lägger sig över allt det som är livet, allt det som är hela vi.”

Han skakade av sig täcket. Naken tittade han opp i taket, som om det vore en oändlig rymd, som om det vore en spegelbild av hans själ.

”Hon har rätt”, tänkte han, ”man vet aldrig vad man kan hitta där. Och utan att söka eller våga fråga mer än hitta säkra svar, kan man inte heller påverka det. Eller ens leva med det. Då lever man med något annat”

”Då blir allt på låtsas.”

06/12/2025

—
Självändamålshälsa?

”Varför har du inga skor?” frågade ett av dagisbarnen på utflykt i skogen.
”För att det är skönare utan”, svarade jag, ”varför har du skor?”
”För att man ska det.”
End of story.

Tänk allt vi gör, eller inte gör, just av det skälet. Stannar vid röd gubbe, tränar, äter nyttigt, håller gaffeln i vänster hand…

För ett antal år sedan roade jag mig med en ovetenskaplig jul-enkät i bekantskapskretsen, med frågan ”Varför firar du jul?” Ingen visste.
För att det hör till.”
”För att det är tradition”
”För barnens skull…”

Jag tänker på gripande filmer eller riktigt bra böcker. De handlar ju inte om böcker och filmer, de handlar inte om sig själva. Men hälsosamhet gör ofta det.
”Varför tränar du?”
”För att det är bra!”
”Bra för vad?”

Träning är en färskvara, säger de, och det är av en anledning. Musklerna du bygger stannar inte kvar av sig själva, helt enkelt för att kroppen inte vill ha dem. Hade de varit viktiga hade kroppen behållt dem.

För många är hälsan det man gör i stunden. En timme på gymet så jag får känna mig duktig. Äta nyttigt för samvetets skull. Eller massagen som gör kroppen mjuk och avslappnad, åtminstone för en stund. Men som en kund till mig sa en gång:
”När man har varit hos dig känns allt så fantastiskt. Men sen kommer man hem och där är allt som vanligt…”

Det fick mig att fundera. Varför gör vi det vi gör? Och däremellan? Vad gör vi då? Hur stor nytta gör den kortvariga yogan om resten av tiden är full av stress, oro eller kamp?
”Jag tränar för att orka med min vardag”, säger någon. Men om det är vardagen som är problemet? Stressen? Tvivlet? Självkänslan eller prestationskraven? Ihopbitandet?

Kanske är frågan hur vi vill leva mer levande, inte hur vi ska leva mer hälsosamt.

Tänk om vi inte behöver mer rörelse i livet, utan mer liv i rörelsen?

Kom så hjälper jag dig må bra på riktigt. Både nu och sen.

04/12/2025

—
Vila sig i form

Det var inte bristen på träning som gjorde mig stel. Det var inte stretching som gav mig rörligheten tillbaka.

Ibland är livet mentalt ock känslomässigt slitsamt. Omställningar kanske som skapar stress. Rädsla som blir till smärta i kroppen. Stress, av vilket slag det må vara, gör så.

Jag sov dåligt. Stela fotleder. Ont i knät som inte lät mig springa. Bröstkorgen i ett skruvstäd. Ingen stretching i världen hade fixat det. Det kom inifrån.

Jag sov. Och grät. Promenerade ibland. Samtalade terapeutiskt. Snackade privat. Övade på att bli älskad. Sov. Grät. Fick hjälp och vande mig vid att ta emot den.

Sen släppte det. Som att jag vilat mig i form. Jag sprang igen. Rörligheten var tillbaka. Utan träning eller mål. För träning är inte alltid lösningen. Träningen är inte alltid ens bra.

Men att känna efter, och tillåta kroppen, inte tvinga den, att läka, hjälper ofta. Att våga bara må utan att det måste värderas med ett ”bra”. Att vara människa utan att prestera hälsa och lycka. Då är chansen stor att det går lättare när det vänder.

Då känns det som att den aldrig varit borta, rörelsen. Rörligheten. Och när tröttheten, stelheten eller krämporna tar över, är det inte för att kroppen är emot mig. Den är med mig.

Så jag försöker göra samma: leva med kroppen, inte mot den.

Hur gör du?

02/12/2025

—
Hjärnan och kroppen.

Information är inte detsamma som kunskap.
Nöje är inte detsamma som välmående.
Stresshantering är inte detsamma som lugn.
Avslappning är inte detsamma som harmoni.
Tidsfördriv är inte detsamma som stimulans.
Inspiration är inte detsamma som motivation.

Det är skillnad på det som händer i den mer eller mindre tänkande delen av din hjärna, och det som händer i hela dig. Syftet med hjärnan är att vara en del av kroppen, att bistå kroppen, sinnena och nervsystemet.

Hjärnan är kroppens tjänare, inte tvärtom.
Det som händer i kroppen, händer i hjärnan.
Det som händer i fötterna händer i kroppen.

Kom ska jag visa dig.

30/11/2025

—
Förvirringen i kroppen

Kanske märks det först i käkarna. Eller i handen som utför rörelsen. Eller i steget som är liksom förändrat. Sömnen kanske är orolig, som om kroppen grubblar på något.

Kanske är det en smärta man inte känner igen. Oftare är det än gammal smärta som inte längre är där. Något är som det inte brukade. Kroppen känner det. Men hjärnan får inte fram ett ord.

I oss har något förändrats. Något är lämnat. Avslutat. Det nya har inte riktigt startat, men inuti har vi redan passerat gränsen.

Den tänkande delen av hjärnan styr inte. Den försöker hänga på och fatta så gott det går.

Det kommer den att göra. Kanske. Men förändringen sker ändå.

Tillåt den, bara.

Kom så hjälper jag dig se den.

26/11/2025

—
Coachning - i rörelse, tal eller skrift?

Vad behöver du?

Kom så hjälper jag dig.
Boka via hemsidan. Länk i bion.

25/11/2025

25/11/2025

Fötterna i marken.
Ända sedan våra förfäder reste sig opp och blev människor har varje del av vår kropp anpassats och slipats för upprätt rörelse. Våra kroppar är flexibla, anpassningsbara och läraktiga, men varje nerv, varje led och varje muskel strävar i första hand efter att göra oss rörliga och långa på två ben.

Liggande situps kan ge snygga magrutor, men det ger inte funktionell styrka och rörlighet. Plankan gör dig bättre på plankan, men det gör dig inte till en bättre löpare.
Liggande eller sittande bålträning drar ihop kroppen, det ger lätt stela, korta muskler.

Med fötterna i marken hjälper musklerna kroppen uppåt. Fötterna ”skjuter ifrån” och skapar rörelse. Vi blir längre och rörligare. Och varje muskel hittar lättare sin roll i den funktionella helheten.

Men vi får kanske inte lika snygg tvättbräda.