07/05/2026
Min dotter skickar denna till mig idag, och jag kan knappt sluta gråta. Minnen bara väller över mig.
Hon var nyfödd när omvälvande saker hände i vår familj.
Hon var 3 år när jag fick min första panikångestattack pga Hashimotos.
Jag har jobbat med mig själv sedan dess och fick även ett he***te när Levaxinet inte ville fungera. Då var hon 14 år.
Jag sörjde faktiskt åren då jag mådde så dåligt, när jag inte fick nån hjälp. Jag sökte efter kunskap och började för 13 år sedan sakta hitta alla verktyg för att själv må bättre. Tiden då mina barn växte upp.
Och jag har krigat även en hel del för dem.
Ni vet, man gör så mycket för sina barn.
Jag mår så mycket bättre numera och är enormt tacksam för att jag är en envis typ där glädje, humor och kärlek alltid fått plats.
När dottern skickar detta landar något så vackert hos mig. Typ "jag klarade alla jäkla motgångar utan att de tagit nån större skada"
Älskade barn. Tack för att ni är dem ni är. ❤️
- mamma