31/07/2025
TJÄNSTEMANNAANSVAR ÄR INTE ETT HOT
- Det är professionens bästa försvar.
I fredagens Studio ett kommenterade jag regeringens utredning om ett skärpt straffansvar vid tjänstefel och korruption. TCOs ordförande kritiserade utredningen och menar att det misstänkliggör tjänstemän. Jag menar tvärt om att det stärker professionen.
När medborgare vänder sig till det offentliga ska de kunna lita på att det är rättssäkerhet, objektivitet och inte godtycke, som gäller. Att beslut fattas sakligt. Att politiska kontakter eller personliga åsikter, gängpåtryckningar eller vänskapsband inte påverkar maktutövningen. Och att det finns möjlighet att utkräva ansvar om den med uppgift att verkställa lagen istället sätter sig över den.
Därför är det dags att införa något som borde varit en självklarhet sedan länge: ett starkt och bredare tjänstemannaansvar.
Sverige har i dag en av Europas svagaste regleringar för offentligt anställdas maktmissbruk. Regeringens utredning och utvärdering av korruption och tjänstefelsbrottet konstaterar till och med att det kan ifrågasättas om det svenska straffansvaret för tjänstefel fullt ut lever upp till Sveriges internationella åtaganden.
Dagens tjänstefelsbrott är snävt och träffar bara myndighetsutövning trots att merparten av offentlig verksamhet inte är just detta men likväl påverkar enskilda och de samhälle vi lever i mycket stor utsträckning. Dessutom exkluderas politiker. Detta räcker inte i en tid då otillbörlig påverkan, korruption och infiltration från gängkriminella hotar vår demokrati och rättsstat.
Det nya betänkandet Straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel (SOU 2025:87) presenterar ett reformpaket som gör upp med dagens naiva ordningen. Det är mycket välkommet!
Ett helt nytt brott, missbruk av offentlig ställning, föreslås som komplement till dagens tjänstefel. Det ska gälla både politiker och tjänstemän, oavsett om brottet sker inom eller utanför myndighetsutövning. Det spelar ingen roll om man gynnar sig själv, eller en vän eller om den felaktiga handlingen sker för att missgynna någon annan. Maktutövning med dolda syften som medvetet strider med lag och föreskrifter ska vara straffbara och utredas av rättsväsendet.
Därtill föreslås skärpta straff för tjänstefel, mutbrott och korruption. Korruptionsbrotten samlas i ett helt nytt kapitel i brottsbalken, och gränserna för straffrihet tydliggörs på flera håll. Det är en viktig markering: Offentlig makt ska alltid tåla insyn, ansvar och prövning.
Men som väntat möter förslagen motstånd. Fackliga företrädare uttrycker oro för att ansvarskraven kan skapa osäkerhet eller leda till fler anmälningar. Den oron ska tas på allvar, men får inte hindra reformer som stärker förtroendet för offentlig sektor och ger råg i ryggen åt alla de tjänstemän som varje dag agerar opartiskt och legalt.
För vad är egentligen alternativet? Att lämna offentligt anställda och tjänstemän utan stöd när de utsätts för påtryckningar? Att låta tystnadskultur och lojalitetsdilemman breda ut sig? Att låta medborgare uppleva att fel möts med utköp och fallskärmar?
Dessa förslag borde istället applåderas av de fackligt aktiva. De ger Sveriges många kloka, erfarna och hederliga tjänstemän ett starkare skydd och det befäster den särställning och den vikt som en tjänst i stat, kommun och region har. Det är ett verktyg för att lättare stå emot otillbörliga politiska och kriminella påtryckningar. Det ger råg i ryggen när man vill slå larm om fel. Det är en garanti för att anklagelser prövas opartiskt, transparent och rättssäkert i domstol och inte i mediala drev eller bakom stängda dörrar i tystnad.
Förtroende för det offentliga förtjänas. Det kräver att maktutövning sker på medborgarnas villkor i demokratisk anda under och inte över lagen. Att den som missbrukar sin ställning ställs till svars. Det är inte ett hot mot professionen. Det är dess bästa försvar.
