08/10/2025
Ja tyvärr
Jag har grubblat mycket på om jag verkligen skulle dela den här bilden och den här texten. Jag fick vända och vrida en hel del kring syftet eftersom mycket av det jag tycker och tänker tyvärr verka ha en tendens att trampa på ömma tår. Men jag har faktiskt väldigt svårt att hålla tyst om vissa saker som skaver. Som exempelvis elefanter mitt i rummen som ingen vill prata om. Och när ingen vill prata om de där stackars osynliga elefanterna så känner jag litegrann att det är min plikt att lyfta fram ämnet. 😅
Ibland behöver jag inte själv säga så mycket. Ibland räcker det faktiskt att bilder och fakta får tala för sig själva,. Som i det här fallet.
Den här hoven tillhör en häst som står under omvårdnaden av en av en av sveriges riksanläggningar för hovslageriutbildning.
Jag knäppte bilden när jag var på en av av dessa anläggningar för att utbilda i individanpassning av Evo Boots för hovvårdare och hovslagare, och vi fick en häst med extra "utmanande" hovar. (Ni som läser min blogg vet säkert redan detta, för jag skrev om det för nåt år sen på Viahovbloggen)
Evo bootsen gjorde sitt jobb, det gick utmärkt att individanpassa dem även efter extrema avvik med bullnose, utflytningar och fel vinklar. Så Evo Bootsen fick briljera i sin flexibilitet och anpassningsbarhet! Skorna satt som en smäck! Vi gjorde till och med kilskor av ett par för att förbättra vinkeln lite, även om det var en droppe i havet för denna hoven. Och en av skorna blev "fyrkantig" i framkanten för att matcha tån på en av hovarna, som var tvärkapad.
Men helt ärligt - denna stackas hoven hade ju egentligen behövt något helt annat än ett par boots, även om man kan kila dem litegrann så var det liksom långt ifrån tillräckligt för denna häst. Det kändes rätt så sorgligt att öva på bootsutprovning på såpass dysfunktionella hovar.
Jag menar -- om det hade varit en verklig situation, alltså om jag på riktigt kommit ut till en häst för en avskoning och bootsutprovning, som hade så här deformerade hovar, så är det ju knappast hovboots och barfotagång jag hade övervägt som första åtgärd, utan någon mer omfattande rehab-plan.
När det har gått så här långt tycker jag ofta att man ska överväga en sko eller limboot som sitter på permanent tills att hoven har fått stärka upp sig ordentligt, och gärna röntgenplåtar före och efter skoning om möjligt. Någon form av permanenta skor, gärna med DIM och kilar, eller limskor, wraps eller något annat ortopediskt beslag. Och såklart en omsorgsfull fysioterapi och sjukgymnastik för den säkert jättespända ryggen! En sådan här häst bör helst inte gå runt barfota (eller ens tränas hårt) innan den har fått en ordentlig hovrehab för att åtgärda sina vinklar, tycker jag. Alla former av krav måste sänkas tills den kan röra sig, stå, gå och belasta sig korrekt med fötterna, med hovleden i centrum, hovbenet i positiv vinkel och med en upprätad benkolumn. Jag tänker att man måste kolla igenom hela hästen, när den har gått med sådana här vinklar längre tid.
Och nu kommer vi till det som är mest känsligt här: Att detta har varit (eller är fortfarande) så normaliserat att det ens kan förekomma på så här "hög nivå" - på ett ställe där man faktiskt tränar och utbildar hovslagare - samtidigt som denna häst förväntas jobba på som alla andra utan någon rehabplan i sikte. Nu har jag lyckligtvis fått reda på att det är på väldigt god väg att rätta till sig på just den skolan, det rör på sig! och det är ju jättebra.
Men jag tänker mer på vad det säger det om hur det ser ut på andra hästsportanläggningar, hästskolor och andra anläggningar och stall som vårdar sporthästar runtom i landet? Det här är knappast ett enskilt exempel eller undantag. Om det kan se ut såhär på en hovslagarskola, hur ser det då ut på veterinärklinikerna, de andra skolorna, och alla olika ridsportmiljöer runtomkring i Sverige?
Vad säger detta om utbildningsnivån och kunskapsluckorna i delar av branschen? Och med "branschen" så menar jag såklart även veterinärerna. ...som ju ofta får sista ordet när det kommer till just behandling och rehab, när väl hältorna och diagnoserna börjar visa sig. Jag skulle verkligen önska att vi kunde höja lägstanivån på kunskaperna runtom i landet, både inom branschen och bland hästägarna. Jag tycker att alla borde lära sig skilja på patologiska och hälsosamma hovar.
Igår hade jag en hovkonsultation med en hästägare vars häst hade blivit skodd och behandlad på klinik pga den här typen av problematik. Men ändå var hovarna inte skodda/verkade o balans, varken mediolateralt eller dorsopalmart.🫤
Man kan ju inte förändra ett problem om man inte erkänner att det finns.
Och det är väl just därför jag gör det jag gör. Fortsätter att förarga, och försöker utbilda, utveckla, kommunicera, debattera och inspirera. Jag har till och med gjort en T-shirt för att påminna mig själv om hur viktigt detta är och peppa mig själv så jag inte tappar modet, jag skojar inte 😅😅
Vill du fylla dina kunskapsluckor så hjälper jag gärna till med jag hittills lärt mig längs vägen. Jag delar med mig av det som jag tycker är viktigt inom hovkunskap på ViahovPlay.se
