15/02/2025
Jag är här för att förändra!
Men det är inte så stort som det låter. Att bara vara jag är fullt tillräckligt. Om jag känner så hela tiden? Nej absolut inte. Men när jag är i mitt hjärta, i min kropp, i närvaro då känner jag det tydligt.
Att jag behöver inget göra, det räcker att vara. Som sagt jag menar inte detta som något stort utan för mig så gäller detta oss alla.
I nu drygt 3 veckor har jag varit sjuk, inget allvarligt även om det var tufft. Det började med att jag började frysa, sen kom smärtan i kroppen så där som det kan kännas när man har en influensa på gång.
Dagen efter fick jag inte behålla smoothien jag drack. Kroppen ville inte äta. Bra ha citronvatten och kokosvatten… Allra helst varannan. Försökte ibland dricka 2 glas citronvatten då jag mådde mindre illa efter den men icke. Varannan skulle det vara, kroppen talade sitt tydliga språk. Kroppen smärtade men om jag bara låg helt till – på nätterna i sängen på dagarna i soffan – låg jag bara helt still och blundade då kände jag mig bra. Även om jag sov stundtals på dagarna var det mest som att jag var i ett meditativt tillstånd på dagarna. Låg och blundade och på ett sätt njöt av att jag just i det ögonblicket kände jag varken smärta eller något annat, bara lugn.
Så höll det på i 4 dygn. Sedan märkte familjen att jag började bli gul, både hyn och i ögonen. Kände att det var dags att åka till sjukhuset och blev därifrån skickad till akuten för att de ej kunde ta alla prover i Tranås. Förvånade men lugna mötte jag sjuksköterska, läkare och kirurg vid olika tillfällen. Kirurgen var även hen vänlig men förvånad att jag inte kände smärta i magen, hen tryckte så hårt på magen så att kroppen omedelbart sattes i stress. Då smärtade det även där, men enbart vid trycket.
Tester togs här och där och blev hemskickad då de resonerade att jag har det bättre hemma vilken jag både höll med om och var tacksam över. Veckorna gick o vilade på dagarna o sov på nätterna. Skickades på skiktröntgen som visade inflammation på gallblåsan och operation för borttagning av gallblåsan stod på checklistan. Tiden gick och innan operationen ville de ta magnetröntgen ifall de skulle hitta gallstenar för i så fall behövdes specialist kirurg.
Denna resan hade då tagit nästan tre veckor och började då sakteliga må lite bättre och vips en dag så var jag inte gul längre. Men magnetröntgen var bokad så åkte in. 3 dagar senare fick jag svar. Den något förvånade kirurgen berättade att inflammationen var borta! Hen kunde inte riktigt förstå vad som hänt. Först hade jag inte ont trots inflammation som förvånades, nu att den var borta verkade förvåna mer. Detta hade hen inte varit med om. Frågade hen lite försiktigt om det kan vara så att kroppen självläkts? Inte för att hen hade varit med om det, men visst så kan det vara. Men kanske var det skiktröntgen som visat eller tolkats fel.
Hen bad mig åka till sjukhuset för fler blodprov för att vara på säkra sidan även om magnetröntgen är pålitlig. Häromdagen ringde hen o blodprovet visar det samma, inflammationen är borta. Jag har fortfarande inte perfekt levervärden men det syns att jag mår bättre än när proverna togs på akuten för 3 veckor sedan. Även om kroppen är trött och fortfarande behöver en hel del vila, men inte hela tiden. Nu kan jag greja, laga mat, umgås korta perioder etc.
Oavsett vad som skett så är jag tacksam, tacksam för att jag mår bättre och att jag ej behövde opereras även om det inte hade varit en stor operation av vad jag förstått. Om det är healing, Mariatisteln jag åt i en vecka, citronen, vilan etc det spelar mindre roll. Men det som sker - det som får mig att ännu en gång le är magin, oavsett var den kommer ifrån eller om den eventuellt är påhittad så är det lite kul. Att förvåna, att se reaktioner ännu en gång att så här brukar det inte vara, detta brukar inte ske, men det har skett. Inflammationen är borta. Och jag gjorde ingenting!
Det jag gjorde var att vara mig själv. Lyssnade inåt utan att varken kräva eller få svar utan bara var. Inte ens tanken att jag skulle bli bättre, för jag orkade knappt ens tänka. Jag ville bara ligga där i vilan i soffan och bara hitta den där sköna känslan när det var som jag var bortom, bara låg där, ingenting gjorde. Då! Då förändrades det utan att jag ens försökte. Oavsett om det beror på något eller ej. Så vad jag menar är inte att det blir så här när man lyssnar inåt, nej det varierar men just nu blev det så av okänd anledning. 😆
Jag är här för att förändra, inte i det stora utan i det lilla. Det räcker, jag gör min del, Du gör din. Tillsammans… Tillsammans där skapar vi det stora! I det lilla! 😘
En hel famn med värme och kärlek till er!
Puss & Kram
Johanna 🌸 Hermelin
