Kenn Arvidssons Begravningsbyrå

05/05/2026

🌹-Du…

-Mm…

– Vi är snart 1400 här inne.

Det är lite märkligt när man säger det högt.

Vi delar tankar och vår vardag och så är det så många som följer det vi delar.

Det hade vi aldrig trott. Och vi hade heller aldrig trott att vi skulle möta så många berättelser och möta så många fina människor i samtal här inne (och utanför facebook med)

Vi är helt överväldigade. Det känns otroligt.

Tack återigen ni som har medverkat med era kommentarer. De är underbart att läsa.

/ Kenn & Susanna

04/05/2026

03/05/2026

🌹 Vi hörde det vi också. Det har gått några dagar nu, men det sitter kvar.

Vi satt här hemma och blev helt tysta en stund.

Det är så svårt att ta in hur fort allt kan ändras.

Att man är mitt i en helt vanlig dag, på väg någonstans, ska bara göra det man tänkt… och i nästa ögonblick är allt något annat.

Det gör ont i magen.

Den där klumpen som kommer, den känner nog många av er igen nu.

Den där känslan när det drar ihop sig i bröstet och tankarna bara far.

Och här blir det så nära. Det är inte långt bort. Det skedde några kilometer utanför stan.

Man tycker nästan att man känner igen bilen. Det kunde varit någon som man vet vem det är.

Och då kommer den där tanken.

Det kunde varit jag.
Det kunde varit min sambo/partner.
Det kunde varit mina barn.
Min nära vän.

Och man blir rädd.

Vad gör man med den känslan?

Det är inget konstigt att känna så. Så reagerar man när något kommer en så nära.

Man får bara låta det finnas en stund.

Och kanske hålla sig lite närmare varandra just nu.

Vi har alla människor vi håller av.

Krama dem innerligt.

Idag.

Kenn o Susanna

______________________________

Kenn Arvidssons begravningsbyrå
Vid ICAs-takparkering Ulricehamn
0321-165 00

02/05/2026

🌹 Idag är det vårmarknad i Ulricehamn och vi har öppet hos oss.

Många går förbi och är lite nyfikna på hur det ser ut här inne.

Så är du det – kika in en sväng.

Det vore jätteroligt att få visa var vi håller till.


Kenn &Susanna

Röda gårdshuset vid ICAs takparkering.

30/04/2026

🌹Är det inte tungt att jobba med döden? -Varför gör man det här egentligen?

– Du…
– Mm?
– Har du tänkt på att folk nog undrar varför vi håller på med det här?

(Kenn småler lite.)

– Ja…
De frågar inte alltid. Men man märker det.

– Vad tror du de tänker?

– Att det är tungt. Lite… konstigt kanske. Att man väljer att jobba med döden.

– Är det konstigt då?

(Han tänker efter en stund.)

– Nej…
inte när man är mitt i det.

– Hur menar du?

– För när vi kommer hem till någon… då är det inte döden man möter först.

– Nej…

– Det är köksbordet. Kaffekopparna som står kvar.
Någon som inte riktigt vet vad de ska säga. Ett hem.

– Och nästan alltid…
“vi vet inte ens var vi ska börja…”

– Precis.

(Liten paus.)

– Och då spelar det ingen roll vad vi jobbar med egentligen.

– Nej.

– Då handlar det bara om att sätta sig ner.
Vara lugn.
Inte stressa. Bara vara där. Lyssna.

– Och ta en sak i taget.

– Ja.

(Det blir tyst en stund.)

– Så… varför gör man det här?

(Kenn rycker lite på axlarna.)

– För att man vill vara där just då.
När det behövs som mest.

(Paus.)

– Och för att de mötena…
de är så äkta.

– Hur menar du?

– Det finns inget att gömma sig bakom.
Ingen spelar något.

– Nej…

– Man möter människor som de verkligen är.
Kanske enda gången i livet man är så naken.

– Och det glömmer man inte.

– Nej. Aldrig.

– Sorgen finns där…
men kärleken också.

– Ja.

– Och den… den går nästan att ta på.

(Liten paus.)

– Och att få vara med just där…
och kunna hjälpa till lite…

(Kenn tittar ner en stund.)

– Det värmer.

Varje gång.

/Kenn

Kenn Arvidssons / Liljans Begravningsbyrå
Järngatan 14, vid ICAs takparkering
Ulricehamn 0321-165 00

24/04/2026

🌹 Vi har inga fasta öppettider. Man är van vid att en begravningsbyrå fungerar som ett kontor.

Med öppettider. Med en dörr som är öppen vissa tider på dagen.

Så ser inte vår vardag ut.

För oss är det här inte ett arbete man går till.

Det är något vi lever i. Året runt, varje dag.

Vi svarar när det ringer.

Klockan sju en söndag morgon.
Klockan tio en fredagkväll.
Mitt i natten, om det behövs.

Och det gäller inte bara ibland.

Så ser hela året ut.
År efter år.

Vi har ingen särskild jourtid.

Vi finns. Det är bara vi. Året om.

Det betyder också att vi behöver få livet runt omkring att fungera.

Att vi ibland är hemma.
I trädgården.
Vid köksbordet.

Och samtidigt gör vi det som hör arbetet till.

Det är därför dörren ibland är stängd.

Men vi är aldrig långt borta.

Ofta räcker det med ett telefonsamtal,
så är vi där inom en liten stund.

Under en period tog vi emot många hemma hos oss i Hössna, som gamla tiders “funeral home”.

Det fungerade fint för många,
men vi märkte också att en del tyckte att det var lite långt att åka.

Därför började vi leta efter en plats mer centralt i Ulricehamn.

Inte för att skapa ett traditionellt ”kontor”,
utan för att ha ett andra hem att mötas på.

För oss har tanken hela tiden varit densamma:

Att man ska kunna mötas där det känns bäst.

Ibland hemma hos er.
Ibland hos oss.
Ibland i vårt fina röda gårdshus.

Vi tar inte extra betalt för att komma hem till er.
Det ingår.

För vi vet hur det kan kännas
när livet plötsligt förändras.

Vi vet att vårt sätt att arbeta är lite annorlunda.

Kanske mer som det var förr.
När arbete och liv hörde ihop.

Vi har valt att ha det så.

Man vet inte.

Vi har sett det så många gånger.

Människor som har väntat på “sen”.

Och så blev det inget sen.

Det är därför vi valt att leva så här.

Vi är inte med i något förbund.
Det är bara vi.

Ingen särskild jourpersonal.

Det är vi som svarar.
Det är vi som kommer.

-Så vår byrå i stan är inte alltid bemannad,
även om vi oftast är där varje dag.

För vi jobbar alla dygnets timmar om det behövs.

Vill man ha fasta öppettider som en butik och ett bemannat kontor som en juristfirma varje dag, då finns det andra som gör det väldigt bra.

Vill man ha oss så finns vi.

Så här har vi valt att arbeta och leva.

Mer som medmänniskor.

Vi är snart pensionärer, men med stor och bred kunskap och vi vet hur vi kan hjälpa er.

Inte i kontorstider.

Men ändå, för dig.
Dygnet och året runt.

Ring oss, så syns vi.

Kenn och Susanna🌿

Kenn Arvidssons (Liljans) Begravningsbyrå
Järngatan 14, vid ICA-takets parkering
Ulricehamn
0321-165 00

24/04/2026

🌹 “Men ni är ju aldrig där… vi har stått utanför flera gånger.”

Det har vi fått höra.

Och det är en rimlig fråga.

De flesta tänker att en begravningsbyrå är ett kontor
med öppettider och en öppen dörr vissa tider.

Så ser inte vår vardag ut.

Vi lever i det här.
Året runt. Varje dag.

Vi svarar när det ringer –
en söndag morgon, en fredagskväll, mitt i natten.

Det är därför dörren ibland är stängd.

Men vi är aldrig långt borta.
Ofta räcker ett samtal, så är vi där.

Vi möts där det känns bäst.
Hemma hos er. Hos oss. I vårt röda gårdshus.

Det kostar inget extra att vi kommer hem.

Vi är ingen kedja.
Det är bara vi.

Inga skift.
Ingen som tar över.

Det är vi som svarar.
Det är vi som kommer.

Vill man ha fasta öppettider finns det andra som gör det bra.

Vill man ha oss – så finns vi.

Alltid.

Ring oss, så syns vi.

Vi berättar mer detaljerat i nästa inlägg. 🌹

Kenn och Susanna

Kenn Arvidssons (Liljans) Begravningsbyrå
Järngatan 14, vid ICA-takets parkering
Ulricehamn
0321-165 00

20/04/2026

🌹 Vi stod i en kyrka en gång. Det fanns inga blommor alls.

På kistan låg ett par slitna skor.
En bok.
Ett enkelt ljus.

Det var allt.

Och ändå…så var det så otroligt vackert och stillsamt.

Så… nej.

Man måste ingenting. Man måste inte ha blommor.

Det finns inga regler som säger hur det “ska” vara.

Ibland säger något annat, mer än blommor någonsin kan.

Något som faktiskt var en del av livet och personen.

Och då blir det… rätt.

För det viktigaste är inte hur det ser ut.
Utan att det känns rätt för dem som är där.

För det är deras stund.
Deras avsked.

Vad hade du själv velat ha på din kista? Eller har du sett något annorlunda?

Kenn & Susanna

Kenn Arvidssons Begravningsbyrå
Järngatan 14 (röda gårdshuset vid ICA-taket) Ulricehamn
0321–165 00

16/04/2026

🌹 En begravning. Vad gör att allt känns rätt?
Det är här vi gör det ingen ser.

Del 5

Det är många som tror att när man har varit hos oss och gjort i ordning allt, valt kista, pratat med prästen , valt musik, och gått igenom hur det ska bli, -då är det klart.

-Men det är då nästa del börjar.

För oss.

Vi åker till bårhuset.

Kenn hämtar ut kistan, loggar ut den, ser att allt stämmer, att det är rätt person, att allt är i ordning. Det är inget man chansar med. Aldrig.

Sedan kör vi, lugnt, dit begravningen ska vara. Det finns inget stressmoment där.

Den körningen är en av de mest stillsamma stunder vi har.

När vi kommer fram till kyrkan börjar arbetet direkt.

Kenn tar ut kistvagnen, ibland bara vi två, ibland med kyrkans vaktmästare, sedan rullar vi in kistan i kyrkan. Det ska göras lugnt, och värdigt.

Inne i kyrkan står det bockar. Där lyfter vi upp kistan, sätter den på plats, ser till att den ligger rätt mot koret, att det ser lugnt och vackert ut.

Det ska inte bara fungera.

Det ska kännas helt rätt.

Sedan kommer blommorna.

Ibland kommer de alla på en gång.

Ibland droppar de in, en efter en.

Det går inte att planera.

Men allt ska upp. Allt ska få sin plats. Vi tar kort på alla band, alla avsändare, så att ingen glöms bort. Vi placerar dem, flyttar, justerar, backar och tittar igen. Det ska vara vackert. Inte överdrivet. Estetiskt vackert oberoende av blommornas form och färg. Det ska skapa ett vackert rum.

Harmoniskt.

Ibland har de anhöriga saker med som de vill representera den som ligger där i kistan.

Då får man ibland tänka om. Så allt hänger ihop.

Det är mycket mer utmaningar där än man kan tro. Vi har ungefär 1 timme på oss att ställa allt igjordning.

Sedan är det musiken.

Inte bara orgel. Ofta är det inspelad musik också.

Då kopplar vi in oss i kyrkans system, testar, kör igenom, testar igen.

Det får inte bli fel.

Det är ett av de mest nervösa momenten vi har. För det finns inget utrymme för misstag där.

Kenn pratar med vaktmästaren, kantorn, med prästen. Samordnar.

“Har ni allt?” brukar han säga.

De går igenom låtarna, ordningen, programmet. Så att allt stämmer. Att inget saknas.

Samma sak med prästen givetvis, det är deras arbetsrum, det är de som bestämmer. Det är deras arbetsplats. Vi är lyhörda för hur de vill ha det.

Vem säger vad, när, hur.

Allt ska flyta.

När det är klart börjar människorna komma.

Då byter arbetet karaktär.

Vi står vid dörren.

Hälsar.

Möter blickar. Delar ut programkort om det finns. Visar var de ska sitta. Anhöriga på ena sidan, övriga på andra. Olika i olika kyrkor.

Små saker, men viktiga.

Folk är ofta osäkra.

De tittar på oss för att förstå.

Och vi visar.

Sedan börjar ceremonin.

Och när den närmar sig slutet vet Kenn redan vad som kommer.

Avskedet.

Det är ett känsligt moment.

Det ska inte gå fort. Det ska inte bli rörigt.

Kenn går fram till urnan eller kistan. Bugar.

“Vi börjar med de närmaste,” visar han lugnt utan ord.

De går fram först. Får tid. Får stå. Får säga sitt farväl.

Sedan nästa rad. Sedan nästa.

Han håller ordningen utan att det märks.

Det är erfarenhet.

Ibland avslutas allt inne i kyrkan.

—-

Ibland går vi vidare till graven, om avskeds inte ska tas i kyrkan.

Då börjar nästa del.

Vi kör ut kistan, vänder den rätt, ställer upp.

Ibland bär anhöriga. Ibland kör vi hela vägen. Ibland går man en bit.

Kenn visar.

“Ta här. Gå lugnt. Vi tar det tillsammans.”

Han ser till att alla vet vad de ska göra, utan att det känns som instruktioner.

Vid graven är det ofta ännu mer stilla.

Om det är sänkning med band får de anhöriga hålla i själva. Då gäller det att alla sänker jämnt, långsamt, tillsammans.

Kenn står nära, visar, håller koll. Ingen är osäker. Han instruerar.

Ibland är det elektrisk sänkning. Då sker det med en knapp. Men känslan är densamma.

Kistan går ner.

Det är ett ögonblick som inte går att ta om.

Prästen säger några ord.

Och sedan är det ofta blommorna.

“De närmaste först,” säger Kenn.

En efter en går fram.

Lägger en blomma.

Säger hej då.

—

När allt är klart brukar Kenn säga:

“Ni får stanna hur länge ni vill. Vi finns kvar här och ser till att allt blir som det ska.”

Och det gör vi.

Vi lämnar inte direkt.

För det här är inte ett jobb som slutar när kistan är nere.

Det är ett arbete som handlar om människor.

Hela vägen.

Hela vägen från samtal till gravsättning.

Med nära samarbete med vaktmästare, kantor, präst, kyrkan, de som arbetar med gravsättning och oss. Det är så många människor som arbetar tillsammans för att det ska bli en så fin begravning alla önskar.

Eloge till Alla inblandade. 🌹

/Kenn & Susanna

Kenn Arvidssons Begravningsbyrå
Järngatan 14 vid ICAs takparkering
Ulricehamn

0321-165 00

www.kabegravningsbyra.se

03/04/2026

🌹 Vad gör man när någon dör? Vi har just varit och hämtat en person.

En person som var en nära vän. En man. En fru. En mamma eller en pappa.

Det känns i bilen. Det är tystare än vanligt. Vi pratar inte så mycket. Det behövs inte. Allvaret ligger där, mellan oss.

Vi åker till bårhuset och registrerar in personen i kyrkans system. Märkningen som sitter på personen har vi redan kontrollerat tidigare så att allt stämmer mot det rosa intyget som läkare eller sjuksköterska har skrivit under.

När vi åker därifrån fortsätter arbetet direkt. Uppgifterna ska vidare till kyrkan, kyrkogårdsförvaltning, och eventuellt Borås kyrka/krematoriet – om de inte redan har fått dem. Det är en hel del dokument kring ett dödsfall.

Men efter det händer något annat.

Vi väntar.

Vi ringer inte. Vi skyndar inte på. Vi säger bara: hör av er när ni orkar.

Och så väntar vi.

När de anhöriga kommer, oftast till oss -men vi gör även hembesök, sätter vi oss ner tillsammans. Kaffet står framme, det finns något att dricka, lite fika.

Och så den där skålen.

Den är nästan alltid lite för full. Choklad, kolor, sådant som man egentligen inte tänkt äta.

Men det händer något där också.

Många tar en bit nästan direkt. Någon tar en till. Och plötsligt är det som att något släpper lite. Inte mycket. Men tillräckligt.

Axlar som sjunker. Andningen som blir lugnare.

Vi börjar inte med att planera en begravning.

Vi börjar med att lyssna.

Vad har hänt. Var det väntat. Fick ni säga farväl. Vi ber dem berätta igen.

Och så småningom kommer det som egentligen betyder något.

Vem var han. Eller hon. Hur var han/hon som person. Vad tyckte han/hon om. Vad var viktigt.

Det är där allt börjar.

Inte i valen. Inte i det praktiska. Utan om en människa.

Det praktiska finns kvar. Det gör det alltid. Kremation eller kistbegravning. Kyrka eller borgerligt. Tid, plats, hur det ska bli.

Men vi tar det steg för steg.

Vi försöker hålla det enkelt. Det behöver inte bli mer än det behöver vara.

Vi säger ofta att en blomsterdekoration från familjen räcker. Att ett par textade hälsningsband ifrån alla säger lika mycket som många buketter. Att det som känns rätt, är det som blir rätt.

Dödsannons kommer upp. Vill man ha en, så gör vi den så enkel som möjligt. Inte större än den behöver vara. Ibland räcker några rader. Ibland väljer man en helt digital.

Programkort pratar vi också om. I kyrkan finns redan psalmböcker och tavlan med psalmerna, och vi hjälper till att hålla ordning på allt. Men vill man ha ett eget ritualkort, med bild eller några ord, så gör vi det. Precis som man vill.

Samtalet fortsätter. Kaffet fylls på. Någon tar en till prasslande godsak ur skålen. Ett minne dyker upp. Och mitt i allt det svåra händer det att någon ler. Det händer varje gång. Den roliga historien, en berättelse om ett kul minne. Leenden blandat med kärlek och tårar. Det är det vackraste ögonblicken för oss.

Hur några människor beskriver och minns tillsammans med oss som åhörare och hur en film om en människa spelas upp i vårt inre. Kärleken flödar och rummet är varmt. Man kan nästan ta på den.

Vi sitter kvar så länge det behövs. Det finns ingen tidspress här. Ingen klocka som säger att nu måste något bestämmas.

Vi säger istället: ni behöver inte ha alla svar idag. Ni kan fundera. Vi finns kvar.

När de går därifrån kanske inte allt är klart. Men något har förändrats. Det går att andas lite igen. Det går att ta ett steg till.

Och vi hörs igen, när det känns möjligt.

Då fortsätter vi.

Inte efter hur man brukar göra.
Utan efter den personen det handlar om.

Har du själv varit suttit i ett sådant möte någon gång?
Hur upplevde du det?
Var det något som stannade kvar efteråt?

Nästa gång berättar vi om själva begravningen.

Kenn & Susanna

(Del 4)

Kenn Arvidssons Begravningsbyrå
Järngatan 14 Ulricehamn
(vid ICAs takparkering)
0321–165 00
www.kabegravningsbyra.se

Del 4. Vill du läsa från början finns del 1–3 här på sidan.