Mindy - connecting dots

17/10/2025

Kan Golfströmmen ändra riktning – och kasta om de vädersystem vi tar för givna?
Det låter nästan som science fiction. Men forskningen säger: ja. Och risken ökar ju mer vi värmer upp planeten.
På den årliga Polardagen i Schweiz samlades forskare från hela världen för att dela ny kunskap om klimatförändringar i polar- och bergsområden. En av dem var Jens Terhaar från universitetet i Bern, som på ett enkelt och fascinerande sätt förklarade det globala cirkulationssystemet AMOC – där Golfströmmen ingår.
Han beskrev AMOC som ett enormt transportband av värme: varmt ytvatten som strömmar norrut, kallt och tungt vatten som sjunker och rör sig söderut på djupet. Ett system som i tysthet håller vårt klimat i balans.
Mot slutet av sitt föredrag sa han något som fick många att andas ut:
“The AMOC appears to be more stable and potentially more robust to external forcing than previously thought.”
Men han la också till: mänsklig påverkan innebär fortfarande en reell risk att rubba detta livsviktiga system – med konsekvenser vi bara delvis kan överblicka.
Kanske är det just där vi befinner oss nu – mellan lättnad och oro. Mellan hopp om stabilitet och insikten om vårt ansvar.
Foto: ©2025 Swiss Polar Institute, CC BY-NC-ND 4.0
På fotot presenterar Björn Jens Terhaar från universitet i Bern.

17/10/2025

Kan Golfströmmen ändra riktning – och kasta om de vädersystem vi tar för givna?

Det låter nästan som science fiction. Men forskningen säger: ja. Och risken ökar ju mer vi värmer upp planeten.
På den årliga Polardagen i Schweiz samlades forskare från hela världen för att dela ny kunskap om klimatförändringar i polar- och bergsområden. En av dem var Jens Terhaar från universitetet i Bern, som på ett enkelt och fascinerande sätt förklarade det globala cirkulationssystemet AMOC – där Golfströmmen ingår.
Han beskrev AMOC som ett enormt transportband av värme: varmt ytvatten som strömmar norrut, kallt och tungt vatten som sjunker och rör sig söderut på djupet. Ett system som i tysthet håller vårt klimat i balans.
Mot slutet av sitt föredrag sa han något som fick många att andas ut:
“The AMOC appears to be more stable and potentially more robust to external forcing than previously thought.”
Men han la också till: mänsklig påverkan innebär fortfarande en reell risk att rubba detta livsviktiga system – med konsekvenser vi bara delvis kan överblicka.
Kanske är det just där vi befinner oss nu – mellan lättnad och oro. Mellan hopp om stabilitet och insikten om vårt ansvar.

Foto: ©2025 Swiss Polar Institute, CC BY-NC-ND 4.0

På fotot presenterar Björn Jens Terhaar från universitet i Bern.

23/09/2025

Jag läste Micro Activism – och blev lugnare, och mer aktiv, på samma gång

"När du hör ordet aktivist så tänker du kanske: Det är utmärkt, men det är inte jag."
Så skriver Omkari Williams i sin bok. Och precis så har jag själv tänkt många gånger.

Jag har ofta sett på mig själv som ”inte tillräckligt aktiv”. Men en dag stannade jag upp och började räkna efter. Jag såg framför mig ett slags smörgåsbord av handlingar jag redan gör, driven av hoppet om en bättre värld. Små, ibland nästan osynliga: att vara rebellpappa, att föreläsa om hållbarhet, att engagera mig i klimatnätverk, att skriva inlägg på sociala medier. Kanske inte revolutionerande var för sig – men tillsammans är de inte obetydliga.

Det är där Williams bok kommer in. Hon visar, med både historia och nutid som exempel, att just dessa många små handlingar – när människor gör dem tillsammans – blir till verklig förändring. Och det fick mig att andas ut.

Jag fastnade särskilt för hennes fyra arketyper av aktivister: den oumbärliga, producenten, organisatören och dragplåstret. Vi kan välja den roll som passar oss bäst, säger hon, och även röra oss mellan dem. Det viktiga är inte hur mycket eller lite vi gör, utan att vi gör det vi har lust och mod till. ”We are meant to work to fix what we can.”
För mig var det lite av en lättnad. Jag behöver inte stå på barrikaderna för att räknas. Jag får vara den jag är – och ändå göra skillnad.

Så jag lägger ifrån mig boken med en känsla av stillhet och riktning. Jag är aktivist. På mitt sätt. Och det är gott nog.

08/09/2025

Gratis mindfulness online

Måndag 15 september kl. 20.30 bjuder vi in till en kort stund av stillhet på Zoom.
Vi gör andningsövningar och en kroppsscanning – enkelt, närvarande och för alla.

Här kan du anmäla dig:
https://mindyconnectingdots.se/introduktion-till-mindfulness/

01/09/2025

28/08/2025

Senaste tiden har vi fortsatt jobbat med hållbarhet – men lite under radarn från sociala medier. Varför? Dels för att det tar tid och energi att skapa inlägg. Dels för att vi ibland är tveksamma till de sociala kanalerna i sig. Men nu har vi ju faktiskt en kanal. Och då vill vi använda den – för att sprida sådant som känns viktigt.

Conchi: Det senaste året har jag rest med tåg ner till Spanien och jobbat på Hedla – både som digital kommunikatör och som mindfulnesslärare för anhöriga. Det har varit otroligt givande och gett mig mycket inspiration som jag hoppas att jag har förmedlat vidare.

Björn: Jag har hållit föreläsningar om hållbarhet – bland annat är lärare på gymnasienivå och jag är engagerad som rådgivare t.ex. för polarforskningen i Schweiz.

Framöver ska vi bli flitigare på att skriva i bloggen på Mindys hemsida. Där kommer vi prata om mikroaktivism – och vad det egentligen innebär att vara aktivist. Är det motsatsen till att vara passiv?

Vi kommer också skriva om inre och yttre hållbarhet – och om hur vi kan bygga en planet där vi krokar arm i stället för att hata isär.

Och den 22 augusti kl. 10.00 bjöd vi in till en stund av medveten närvaro i Håpets katedral i Göteborg.
Allt detta – och mer – kommer i bloggen. Häng med oss!

24/08/2025

Ocean - en film som fastnade i hjärtat

Jag satt och kände hur tårarna nästan brände bakom ögonlocken.
Filmen började som man förväntar sig av David Attenborough – ett färgsprakande undervattensäventyr. Sköldpaddor som rörde sig som långsamma dansare, stim av fiskar som glimmade som flytande silver. En värld som kändes både uråldrig och sårbar.

Men långsamt skiftade tonen. Bilderna blev mörkare, mer obarmhärtiga. Plötsligt fick jag se något jag önskar att jag inte hade sett – en bottentrål som skar genom havsbotten som en plog i jord. Fast här var det inte jord som vändes, utan hela ekosystem som slogs sönder. Det kändes i magen.

Attenborough är 99 år och har skapat över hundra filmer om naturen. Hans röst är lika stadig som alltid, men budskapet denna gång var tyngre. Ocean är inte bara en film. Det är ett rop på hjälp från havet.

Ändå lämnar han oss inte i mörker. Mot slutet visar han att havet har en otrolig förmåga att återhämta sig – om vi bara ger det chansen. I marina skyddade områden kan fiskbestånd komma tillbaka, livet spira på nytt. Som små hjärtan som börjar slå igen, för att sedan pumpa ut nytt liv också till de oskyddade områdena.

Men hoten är fler än överfisket: stigande temperaturer, försurning, plast och kemikalier. Filmen slår fast att vi människor har satt haven i fara – men också att vi är de enda som kan rädda dem.
När eftertexterna rullade satt jag kvar en stund. Tyst. Med känslan av att det här inte bara är en film man ser. Det är en film man måste bära med sig.

24/08/2025

Ocean - en film som fastnade i hjärtat

Jag satt och kände hur tårarna nästan brände bakom ögonlocken.
Filmen började som man förväntar sig av David Attenborough – ett färgsprakande undervattensäventyr. Sköldpaddor som rörde sig som långsamma dansare, stim av fiskar som glimmade som flytande silver. En värld som kändes både uråldrig och sårbar.

Men långsamt skiftade tonen. Bilderna blev mörkare, mer obarmhärtiga. Plötsligt fick jag se något jag önskar att jag inte hade sett – en bottentrål som skar genom havsbotten som en plog i jord. Fast här var det inte jord som vändes, utan hela ekosystem som slogs sönder. Det kändes i magen.

Attenborough är 99 år och har skapat över hundra filmer om naturen. Hans röst är lika stadig som alltid, men budskapet denna gång var tyngre. Ocean är inte bara en film. Det är ett rop på hjälp från havet.

Ändå lämnar han oss inte i mörker. Mot slutet visar han att havet har en otrolig förmåga att återhämta sig – om vi bara ger det chansen. I marina skyddade områden kan fiskbestånd komma tillbaka, livet spira på nytt. Som små hjärtan som börjar slå igen, för att sedan pumpa ut nytt liv också till de oskyddade områdena.

Men hoten är fler än överfisket: stigande temperaturer, försurning, plast och kemikalier. Filmen slår fast att vi människor har satt haven i fara – men också att vi är de enda som kan rädda dem.
När eftertexterna rullade satt jag kvar en stund. Tyst. Med känslan av att det här inte bara är en film man ser. Det är en film man måste bära med sig.

The world’s leading natural historian draws on a lifetime of knowledge to reveal how Earth’s vast, interconnected waterways can be restored.Explore the World...

20/08/2025

På norska säger man håp om hopp. Båda orden rymmer samma löfte – en känsla av att något ljusare väntar.
Håpets katedral är just en sådan plats för hopp. Ett flytande heligt rum med ett tak som skimrar av plast som samlats in längs Bohusläns stränder – förvandlad från skräp till skönhet, från problem till möjlighet.
När katedralen lägger till i hamn fylls den av liv: gudstjänster, konserter, föredrag, utställningar och andra aktiviteter som inspirerar och väcker eftertanke.
Den 22 augusti kl. 10.00 bjuder Björn och jag in till en stund av medveten närvaro i Håpets katedral, när den ligger vid Ångbåtsbryggan på Klippan i Göteborg. En chans att stanna upp, andas och dela en stilla stund i detta unika rum på vattnet.