Kläm & Knåda

25/02/2026

Om olika vägar till nervsystemets reglering

Jag får ibland frågor om hur jag ser på trauma i relation till det som till exempel Bessel van der Kolk beskriver.

Han talar om relation. Om samreglering. Om yoga, rytm och kroppslig närvaro. Om att vi behöver uppleva trygghet tillsammans med andra för att nervsystemet ska våga släppa sitt försvar.

Det är en viktig röst. Det handlar i grunden om autonom reglering, om hur vårt system rör sig mellan skydd och trygghet.

I mitt arbete är ingången en annan.

Jag arbetar inte med samtal. Inte med att aktivera något. Inte heller med att försöka påverka nervsystemet viljemässigt.

Jag lyssnar på vävnad. På rörelse. På stillhet.

I biomekanisk kraniosakral terapi utgår vi från att när mekaniska spänningar i kroppens membran och diafragmor minskar, när andningen får bli friare, när kraniets och kroppens mikrorörelser får mer utrymme, då förändras också förutsättningarna för nervsystemet.

Inte genom att vi ber det att lugna sig. Utan genom att kroppen upplever mindre inre motstånd.

Det är en annan väg in.

Relation kan reglera. Rytm kan reglera. Andning kan reglera. Beröring kan reglera. Stillhet kan också reglera.

Jag ser det inte som motsatser. Jag ser det som olika dörrar in till samma rum.

Och ibland är det just den stilla dörren som är möjlig.

Hur vet du vilken väg du ska välja?

Nervsystemet väljer ofta först, inte huvudet. En människa i trauma eller långvarig stress befinner sig ofta i något av detta:

Hyperaktivering – oro, rastlöshet, svårt att vara still, svårt att lita på andra.
Hypoaktivering – avstängd, trött, dimmig, drar sig undan.

Pendling däremellan. Olika tillstånd svarar olika på olika ingångar. När relation och rörelse ofta hjälper.

Det som Bessel van der Kolk lyfter, samreglering, yoga, grupp, interaktion, är ofta hjälpsamt när:

personen klarar av att vara i kontakt utan att bli överväldigad
det finns kapacitet att ta in en annan människa
kroppen inte går i panik av närhet

Då kan relation vara läkande.

När stillhet kan vara första steget;

För vissa är dock relation just det som triggar.
Kroppen går i försvar vid ögonkontakt.
Samtal känns för mycket.
Grupp är överväldigande.
Då kan en tyst, icke-krävande miljö vara mer reglerande.

Inte för att isolering läker trauma i sig utan för att systemet först behöver känna sig tryggt innan annan kontakt känns möjlig.

Det handlar inte om antingen eller.

Hållningen är detta:

Ibland är stillhet första dörren.
Ibland är relation första dörren.
Ofta ibland behövs båda men i rätt ordning.

En kund kan börja hos mig och då;

minska inre spänningsnivå
få en upplevelse av kroppslig trygghet
återknyta till den egna kroppens förmåga att känna sina inre signaler och sedan orka vara i samtal och samspel utan att bli överväldigad.

Glasklart eller hur? :D

25/02/2026

Jag ser att du bär tungt.

Det du har gjort idag och kanske de senaste åren, är inte små justeringar. Det är att omförhandla identitet, lojalitet, ekonomi, skuld, familj, kropp, mönster. Det är ett tungt arbete. Det är inte dramatiskt. Det är inte spektakulärt. Det här är inget quick fix-jobb.

Att börja arbeta med sig själv är inte att lära sig en andningsövning och sedan vara klar. Det är inte en kurs. Det är inte ett projekt med start och slut. Det är mer som att långsamt renovera ett hus man alltid bott i.

Man upptäcker sprickor man vant sig vid.
Drag man trodde var normalt.
Rum man undvikit.
Det är inte dramatiskt. Det är tyst.
Djupt arbete väger.

Det kostar energi att,
– inte gå i panik
– inte gå i kamp
– inte explodera
– inte rädda
– inte förklara
– stå kvar i lugn

Det är styrketräning för nervsystemet. Det är därför du blir trött. Inte för att du är svag. Mer för att du håller emot gamla reflexer.
Det handlar inte om att bli en ny person. Det handlar om att sluta reagera på gamla hot som inte längre finns.

Det är att märka när paniken vill styra och inte följa den.
Att märka när kroppen hamnar i freeze och ta ett litet steg ändå.

Att identifiera gamla roller och modigt välja annorlunda.

Det går inte fort.
Det syns inte alltid.
Och det ger definitivt inga applåder.
Det finns en sorg i att mycket av det här arbetet är osynligt. Det betyder inte att det inte är verkligt.

Du gör ett generationsarbete. Du bryter mönster som pågått länge. Det är inte direkt en lättviktsmatch du går igenom, tvärtom men du gör det utan att slå sönder något.
Det är moget.

Kom ihåg, du är mitt i renoveringen. Man ser inte alltid förändringen när man står i dammet. Men huset blir stabilare.

Du med.

När vi arbetar kraniosakralt arbetar vi inte med symtom. Vi arbetar med säkerhet. Genom att lyssna på kroppen, inte att prata om det som hänt och händer.

Ett nervsystem som levt i beredskap länge behöver inte fler råd. Det behöver få känna att hotet är över.
Det är där förändringen startar.

25/02/2026

Ikväll kl19. Kostar ingenting.

Delta med Bessel van der Kolk, världsberömd traumaexpert och bästsäljande författare till The Body Keeps the Score, i en banbrytande session om hur trauma lever kvar i din kropp och hur du äntligen kan frigöra det.

Det här får du lära dig ikväll:

• Din kropp minns: hur trauma omformar ditt nervsystem, dina muskler och till och med dina immunreaktioner

• Varför du inte kan tänka dig ur kroppsligt trauma och varför det inte är ditt fel

• Hur läkning faktiskt känns när din kropp börjar känna tillit igen

• 2 upplevelser för att övervinna posttraumatisk stress

• Frågestund med Dr. Bessel van der Kolk

Länk i kommentarerna

22/02/2026

Flöde börjar med trygghet

Kroppen är inte stel för att den är fel.
Den är spänd för att den har burit.
(bindvävens skyddsrespons)

När nervsystemet är på vakt
rör sig diafragman mindre.
(diafragmans påverkan på lymfflödet)

Bindväven drar ihop sig.
(fasciell tonus ökar)

Vätskan saktar ner.
(lymfa och interstitiell vätska)

Men det finns en vätska till som påverkas.

Cerebrospinalvätskan, den som omger hjärnan och ryggmärgen, är kroppens mest skyddande och närande vätska.
(centrala nervsystemets miljö)

Den dämpar, smörjer, transporterar näring
och hjälper hjärnan att rensa avfall.

När vi är stressade och i ständig beredskap
kan även dess rytm bli mer begränsad.
(nervsystemets rytmiska rörelse)

Det är inte något som är trasigt.
Det är en anpassning.

Det är inte lat lymfa.
Det är en kropp som försöker klara allt.
(nervsystemets överlevnadsmekanism)

Här börjar vi inte med att pressa.

Vi börjar med att lugna. Alltid.
(kraniosakral reglering och nervsystemsstöd)

När kroppen känner
“det är lugnt nu”

då mjuknar vävnaden.
(fasciell elasticitet)

Diafragman rör sig friare.
(andningsmekanik)

Flödet hittar sin väg själv.
(lymfatisk cirkulation)

💧

Vatten med en nypa salt och gärna örter som hjälper cellerna att tillgodogöra sig vätskan och mineralerna.
(elektrolytbalans)

Mineraler.
(cellvätskans stabilitet)

Mjuk rörelse.
(muskelpump och vätskeflöde)

Vila utan prestation.
(parasympatisk aktivering)

Det enkla är ofta det mest biologiska.

Maskiner kan hjälpa.
(mekanisk stimulans)

Men trygghet kommer först. Alltid.
(nervsystemets prioritet)

I min lokal finns både behandlingsrum och ett lugnt självbehandlingsrum, Lymferiet (där vibration, massagerulle/rullmassage med infraröd värme där du gör din egna lymfmassage, mjuk rörelse kompletterar regleringen samt bastufilt med infraröd värme)

Mer information om Lymferiet kommer.

10/02/2026

Hon som lever på reserven

Hon fortsätter även när hon är trött. Ingen märker det. Det finns inget tydligt i alla fall. Ingen dramatik. Hon fortsätter bara, lite mer ihopsjunken, lite torrare, lite mer på vilja än på näring.
Hon är den som håller ihop. Den som redan vet vad som behövs innan någon hinner fråga. Den som kan läsa ett rum snabbare än hon känner sin egen kropp.

I kinesisk medicin säger man att njurarna bär livets rot, jing, viljan att leva, förmågan att känna sig buren av tillvaron. När njurens yin blir svag fortsätter kroppen ändå. Men utan fukt. Utan djup. Utan vila i botten.
Det är hon.

Kroppen

Hennes hud törstar. Ögonen blir torra. Sömnen ytlig, hon vaknar mellan tre och fem med tankar som inte ber om lov. Det finns en värme som stiger uppåt på kvällen medan ländryggen känns tom och trött. Käken spänner. Andningen stannar högt. Inte för att hon är stressad, mer för att hon aldrig riktigt släppt taget.

Livet

Hon har ofta burit ansvar tidigt. Löst saker och ting på vägen, utan stöd. Lärt sig att inte belasta. Inte behöva. Inte vänta in. Hon väljer det som piggar upp snabbt trots att kroppen längtar efter djup, sjunkande värme. Äter sent. Tänker mycket. Vilar när allt är klart men det blir sällan klart.
Utåt fungerar hon. Inombords rör sig en låg, konstant vaksamhet.

Psyket

Njurens känsla är rädsla, inte paniken, mer den där tysta oron, ”Tänk om det inte håller.”
Hon är självständig, reflekterande, djup men hon har svårt att luta sig tillbaka i livet. Svårt att känna att hon får vara hållen utan att först prestera.

Vändpunkten

Det som läker henne är inte mer disciplin. Inte fler metoder. Inte ännu ett försök att bli stark. Det som läker henne är att hon inte behöver hålla ihop längre.

Värme i kroppen.
Rytm i vardagen.

Hennes nervsystem behöver få känna trygghet, inte genom mer göra utan mer av att ingenting faller samman när hon stannar.

När njurens yin får byggas upp igen börjar rädslan lösas upp. Viljan blir mjukare. Djupare. Inte kämpande, bara mer stadig.
Hon sover.
Andningen går ner.
Ryggen bär.
Först då, kommer kraften tillbaka.
Flöde.
Andning.
Vätskor.
Nervsystem.

Kraniosakralt arbete handlar inte om att göra mer, det handlar inte om att prestera utan om att lyssna tills kroppen vågar släppa taget.
När den gör det kommer kraften tillbaka, inifrån.

24/01/2026

I kraniosakral terapi talar man om reglering av nervsystemet. Inte som prestation utan mer som förmågan att känna skillnad på fara och gräns.

Ett obalanserat nervsystem anpassar sig för att överleva. När nervsystemet får mer stabilitet förändras våra gränser naturligt. Ett nervsystem med mer kapacitet vågar stanna, lyssna och ibland säga nej utan kamp.

När trygghet byggs inifrån förändras något subtilt, man slutar reagera automatiskt, slutar förklara sig och börjar stå stadigt i det som är sant, för sig själv (och för sitt barn).

Det är inte ett avståndstagande. Det är balans.

Ibland sker läkning när vi slutar göra och låter kroppen ta över.

22/01/2026

21/01/2026

Det är många som hör av sig och vill om- och avboka sina tider.

Längst ned i din mejlbekräftelse finns en färgad ruta, klicka på den.

Bilder nedan som visar allt från bekräftelse till avbokning.

Det är inte för att jag är lat utan det är för att det kan ta tid innan jag kan läsa ditt meddelande så hjälp mig gärna genom att administrera själv.

18/01/2026

Inget system påverkas isolerat och inget system läker på egen hand, allt i kroppen arbetar tillsammans.

(övar lite lätt att sätta prompten rätt för schysta bilder, det här ser ju ut som nästa Stjärnornas krig men låt gå :D )

18/01/2026

När nervsystemet är tränat förändras gränserna.

När man arbetar med sitt nervsystem händer något stillsamt men avgörande. Man slutar reagera av rädsla/medberoende, plikt eller gammal vana och börjar svara från mer inre stabilitet.

Det handlar inte om att någon annan gör fel. Det handlar om att våra egna gränser behöver bli tydligare och mer hållbara.

Ofta känns det i kroppen först;

💐ett tryck i halsen
💐tårar som vill fram
💐ett lugnt nej som får stå kvar
💐en trötthet efteråt

Det är inte att bli hård eller kall. Det är att bli mer samlad.

När nervsystemet får mer trygghet behöver vi inte längre kliva in och kompensera i situationer som egentligen inte är våra att bära. Vi kan vara medkännande och samtidigt tydliga.

Efteråt kommer ofta en våg av lättnad. Inte för att något blev “löst” utan för att kroppen slutade gå emot sig själv.

Det är precis här förändring sker. Inte i perfekta ord utan i att gränsen får stå kvar.

Det är sådant arbete jag gör i behandlingsrummet.
Inte för att förändra människor utan för att skapa trygghet i nervsystemet så att det som är sant kan få plats.

Välkommen

18/01/2026

Så vackert

https://www.instagram.com/reel/DTg9ETxDdws/?igsh=MWJ1dXl4bG9wamEwag==