1 Tribe

03/05/2025

23/03/2025

Välkommen tillbaka till en stund av stillhet och närvaro.

Söndagen kallar oss in i mjukheten – där andetaget får vara vår vägvisare och våren vår inspiration. Precis som naturen vaknar till liv, får vi känna hur vår egen inre energi tar fart, sakta men säkert, i solens värmande ljus.

I denna yinyogastund låter vi andetaget vara som en mjuk vårvind, som sveper genom kroppen och varsamt öppnar upp. Vi lyssnar in, släpper taget och vilar i det som är.

Välkommen att landa, att känna, att bara vara.

Yinyoga kl. 16–17:30
Antuna Gård

🌼Drop in 300kr och anmäls till Camilla Brännbäck 0708-699960🌼

02/03/2025

Ett varmt tack för din närvaro ❤️
Temat för kvällen Yinyoga var Tystnaden.

Tystnaden är som en varm filt som sveper sig om oss när vi är redo att släppa taget. Den kräver inget, vill inget, den bara är där och håller oss, mjukt men bestämt. I ljudet av tystnad bor något vi ofta springer ifrån – oss själva. Inte versionen vi visar för världen, utan den vi är när allt brus har lagt sig.

Att vila är att våga stanna i den där tystnaden och säga: “Jag ser dig. Jag hör dig.” För det är där, i mellanrummen, som vi påminns om vad vi egentligen behöver. Inte mer att göra, inte fler mål att nå, utan tid att känna, att landa, att bara vara. Vilan är som en inbjudan till att släppa axlarna och hitta tillbaka till hjärtat.

Ljudet av tystnad är inte tomt – det är fyllt av rörelse. Det är som havets vågor som drar oss inåt, till vårt innersta. Där finns inga krav, bara en påminnelse om att vi redan är tillräckliga. Tystnaden viskar till oss att vi inte behöver fixa något, att vi inte behöver bli något – vi får bara existera. Och i det finns en läkande kraft som vi så ofta glömmer.

Så vi låter oss vila. Vi stannar upp och andas. Och när vi gör det, när vi verkligen ger oss själva tillåtelse att vara, så händer något. Vi blir hela, inte genom att lägga till något, utan genom att våga möta det som redan finns. I tystnaden hittar vi oss själva. Och det är där, i den enkla, stilla sanningen, som vi blir fria.

Söndagar
Yinyoga kl. 16-17:30

20/02/2025

Tidens gåva

Tid är inte bara något som passerar – det är något vi kan fylla, forma och ge mening. Vi säger att vi har tid, men i själva verket är det vi som får den, ögonblick för ögonblick, som en gåva att använda på det sätt vi väljer.

Att få tid är en påminnelse om livets möjligheter. Varje ny dag är en chans att upptäcka, att skapa, att älska. Vi kan ta oss tid att lyssna, att skratta, att vara nära. När vi gör det, känns tiden inte som något som försvinner – den känns som något vi vunnit.

Att ta sig tid är att välja livet. I de stunder vi verkligen närvarar, där vi låter hjärtat leda istället för klockan, blir tiden vår vän. Den ger oss minnen att bära, drömmar att följa och ögonblick att dela.

Tiden är inte vår fiende. Den är en mjuk hand i ryggen, en påminnelse om att det bästa vi kan göra är att leva – här och nu.

1. Hur kan du skapa fler ögonblick där tiden känns meningsfull och levande?
2. På vilka sätt kan du ta dig tid för det som verkligen ger dig glädje och närhet?
3. Hur kan du se tiden som en vän snarare än något du kämpar mot?

Med värme
Camilla ❤️

14/02/2025

Kärlekens väsen

Kärleken är en eld som tänds utan varning, en vind som rör vid själen och lämnar hjärtat genomskinligt.
Den är både stilla och stormande, en mjuk beröring och en flammande längtan.
Kärleken är inte bara i mötet mellan två, utan i själva livets väv—den finns i solens värme mot huden, i ett barns skratt, i andetaget av någon som stannar kvar.

Den är känslan i kroppen när hjärtat rusar, värmen som fyller bröstet, mjukheten i en hand som rör vid min.
Den är skör och stark på samma gång, ett löfte som viskas mellan hjärtslag.

Jag älskar dig för att du är du, och jag älskar mig för att jag kan känna detta underverk.
Kärleken är evig just för att den förändras, aldrig stillastående, alltid växande.

Så låt oss hålla den ömt men inte kväva den.
Låt oss ge den vingar men inte fly undan.
För i kärleken finner vi inte bara varandra—vi finner oss själva.

1. Hur kommer du att fira kärleken på Alla hjärtans dag? Inte bara till någon annan, utan även till dig själv. Hur kan du visa dig själv omtanke och uppskattning?

2. Vilka små handlingar av kärlek kan du ge till dem omkring dig? En vän, en familjemedlem, en främling—hur kan du sprida värme och glädje?

3. Vad betyder kärlek för dig, bortom romantik? Hur kan du låta kärleken genomsyra fler delar av ditt liv—i tacksamhet, vänskap och vardagens små ögonblick?

Med värme & kärlek
Camilla❤️

11/02/2025

Vilan mitt på dagen är mer än bara ett avbrott från vardagens tempo – den är en hyllning till stillhetens kraft. I en värld där prestation och ständig rörelse ofta värderas högre än reflektion, blir vilan en tyst revolution. Den påminner oss om att vi inte är maskiner, utan människor vars inre landskap behöver utrymme att andas.

Mitt i dagens brus erbjuder vilan ett andrum där tankar får klarna och kroppens spänningar löses upp. Det är i dessa tysta stunder som kreativiteten spirar, och lösningar till problem vi kämpar med plötsligt kan dyka upp, som oväntade gäster i ett stilla rum. Vilan ger oss möjlighet att återknyta kontakten med oss själva, att lyssna inåt och känna efter vad vi faktiskt behöver.

Filosofen Seneca sade att “det är inte att vi har för lite tid, utan att vi slösar så mycket av den.” Vilan är ett sätt att hedra tiden, att använda den medvetet, istället för att låta den rinna förbi i oupphörlig aktivitet. När vi pausar, inte för att vi måste, utan för att vi väljer att göra det, får vi tillgång till en djupare förståelse av både oss själva och världen omkring oss.

Vilan mitt på dagen är en akt av självrespekt, ett erkännande av att återhämtning inte är lyx, utan en nödvändighet. Den skapar balans i tillvaron, stärker vårt fokus och gör oss mer närvarande. Genom att värdera vilan bjuder vi in ett lugn som sträcker sig långt bortom den stund vi vilar – den blir en livsfilosofi.

1. Hur påverkar stillhet och vila din förmåga att hantera vardagens utmaningar?

2. På vilket sätt kan en medveten paus mitt på dagen förändra ditt perspektiv eller din kreativitet?

3. Hur ser du på balansen mellan aktivitet och vila i ditt eget liv – får vilan det utrymme den förtjänar?

08/02/2025

Äntligen är det dags!

Söndagen den 9 februari kl. 16:00-17:30 samlas vi på vackra Antuna Gård, där naturen möter stillheten inom oss. Hit kan du promenera, cykla eller ta bilen – det finns parkering precis utanför.

Med värme bjuder jag in dig till en vår fylld av närvaro, stillhet och återhämtning. Tillsammans skapar vi utrymme för att lyssna inåt, släppa taget och möta oss själva med mjukhet och kärlek.

Drop in bokas i mån av plats till Camilla på 0708-699960
Pris 300kr

01/02/2025

Tack, januari

Januari, du som kommer med stillhet och nystart, med kyla som skärper sinnet och mörker som tänder nya ljus. Du lär oss att vila i det avskalade, att lyssna till hjärtats viskningar när världen ännu är tyst.

Du är månaden då löften föds och drömmar sträcker sig mot framtiden, men också en tid för tålamod, för allt växer i sin egen takt. Dina dagar är en påminnelse om att även den blekaste gryning bär löftet om ljus.

Vi tackar dig för din stränghet, för att du utmanar oss att finna värmen inom oss själva. Vi tackar dig för din skönhet, för frostens konstverk på fönstren och den klara luften som fyller lungorna med liv.

Och när du nu ger stafettpinnen vidare, lämnar du oss lite starkare, lite visare – redo att möta resten av året med öppna sinnen.

Tack, januari.

1. Vad har januari lärt mig om mig själv och mina behov?
2. Hur har jag hanterat årets första utmaningar, och vad kan jag ta med mig vidare?
3. Vilka nya vanor eller tankesätt har jag börjat utforska denna månad?
4. Vad är jag tacksam för i januari, trots eller kanske tack vare dess utmaningar?

Med värme
Camilla

30/01/2025

Kvinnan och klimakteriet – en hymn till urkraften

Kvinnan är livets urkälla, bäraren av släkten, den som skapar, formar, älskar och strider. Genom århundraden har hon burit världen på sina axlar, stått rak i stormarna och dansat genom eld. Och ändå, när hennes kropp förvandlas, när hormonerna svallar som en vild flod och klimakteriet gör sin entré, talas det om förfall. Som om hennes kraft vore bunden till ungdomens g***s, som om hon skulle blekna när tiden gör sitt avtryck.

Men sanningen är den motsatta. Klimakteriet är ingen avslutning – det är en kröning. Det är den stund då kvinnan skakar av sig andras förväntningar och stiger in i sin fulla styrka. En gång var hon månens dotter, styrd av cykler och blödande månar. Nu blir hon sin egen sol, brinnande, oförsonlig och fri.

Det är en eld som renar, en pånyttfödelse där kroppen talar sitt sanna språk. Svetten som bryter fram är urtidens viskningar, en påminnelse om att hon hör samman med dem som kom före. De som gick barfota över jorden, som samlade, jagade, sjöng vid eldar och styrde klaner med sin visdom. Nu står hon där själv, fast förankrad i det som är hennes.

Kvinnan i klimakteriet är den vilda stormen, den stadiga klippan. Hon har inget behov av att behaga, inget tålamod för det som dränerar. Hon säger nej med samma tyngd som hennes förmödrar sa ja till livet. Hon bär en kraft som inte längre ber om lov, en eld som ingen längre kan släcka.

Så låt oss hylla henne, denna urmoder, denna oförstörbara kraft.
Hon är inte i nedgång – hon är i uppgång.
Hon är inte på väg att försvinna – hon håller på att träda fram i sin största, mest obevekliga g***s.

28/01/2025

Batmaneffekten: Kraften i att bli någon större!
Det finns ögonblick i livet när vi känner oss små. När tvivlet växer & det känns som om vi inte räcker till. Det är då Batmaneffekten blir vår hemliga superkraft! En psykologisk strategi som påminner oss om att vi inte behöver vara fast i vår egen begränsning. Ibland handlar styrka inte om att förändra verkligheten, utan om att förändra hur vi kliver in i den.
Tänk på Batman. Han är inte en superhjälte född med övernaturliga krafter, han är en man som skapar ett alter ego för att möta sina rädslor, hinder & agera med en precision & styrka han inte alltid hittar som Bruce Wayne. I dräkten är han någon annan. Någon större. Någon som ser på världen med klarare ögon & tar sig an utmaningar med ett orubbligt lugn.
Batmaneffekten handlar om att göra detsamma. När vi känner oss svaga kan vi stiga in i en roll som lyfter oss ur vår egen osäkerhet. Det kan vara så enkelt som att tänka ”Hur skulle en person med obegränsat självförtroende agera i denna situation?” eller “Vad skulle min inre hjälte göra just nu?” Genom att skapa ett mentalt alter ego, vår egen “dräkt”. Kan vi ta ett steg bort från vår känslomässiga reaktion & fatta beslut som är mer klarsynta & kraftfulla.
Det är inte en flykt från oss själva. Tvärtom! Det är en metod för att locka fram det bästa inom oss. När vi agerar som vårt alter ego börjar vi utforska en version av oss själva som kanske alltid funnits där, men som vi inte vågat kliva in i fullt ut. Vi börjar lösa problem med en kreativitet vi inte trodde vi hade. Vi blir någon som ser möjligheter istället för hinder.
Och det vackra är detta: alter egot vi skapar börjar smälta samman med den vi är. Ju mer vi övar på att vara vår inre hjälte, desto mer naturligt känns det. Vårt mod, vårt lugn & vår beslutsamhet blir inte längre något vi låtsas ha – det blir något vi är.
Så när världen känns för stor, när problemen känns för tunga & när osäkerheten knackar på dörren – kliv in i din mentala dräkt. Fråga dig själv: “Vem behöver jag vara just nu?” & låt den personen leda dig framåt.
För inom oss alla finns en hjälte. Ibland krävs bara lite fantasi för att väcka den till liv.

25/01/2025

Att be om hjälp är att våga möta en av våra djupaste mänskliga rädslor: att vara till besvär.

Men det är också en av de mest kraftfulla handlingarna vi kan göra, både för oss själva och för andra. För när vi sträcker ut handen och ber om hjälp, öppnar vi upp för något större – vi bjuder in någon annan i vår värld och låter oss bli burna.

Det är lätt att tro att vi gör andra en tjänst genom att hålla vår kamp för oss själva, men forskning visar att det faktiskt är tvärtom. Att få hjälpa en annan människa är en av de starkaste faktorerna för att själv känna mening och glädje. Det ger oss en känsla av betydelse, en plats i ett större sammanhang. Att hjälpa någon är inte bara en handling; det är en upplevelse som förstärker våra band och vår känsla av att höra ihop.

Och det är just där magin sker – i mötet mellan två människor som vågar visa sig som de är. Den ena i behov, den andra med en vilja att ge. Det är ingen ensidig transaktion, utan en cirkel av ömsesidighet. För varje gång vi ber om hjälp, ger vi också något tillbaka. Vi ger den andre möjlighet att känna sig behövd, stark och betydelsefull.

Samhörighet och systerskap handlar om att våga gå över tröskeln av rädsla och skam, in i en värld där vi delar livet med varandra. Det handlar om att välja relation framför prestation, och att påminna oss själva om att vi inte är ensamma. När vi vågar visa oss sårbara och bjuda in andra i vårt liv, bygger vi de starkaste banden – de som inte bara håller i solsken, utan också när stormen kommer.

Att våga be om hjälp är alltså inte bara att visa mod. Det är att säga: “Jag behöver dig, och du betyder något för mig.”
Och i den enkla, sårbara gesten uppstår något stort – en känsla av värme, samhörighet och mening. Ett bevis på att vi, i grunden, är skapade för att leva tillsammans.

21/01/2025

Att gå sakta är att ge sig själv tillåtelse att vara här, helt och hållet.

När fötterna möter marken, när varje steg får ta plats, händer något som ofta går förlorat i vardagens hastighet – vi landar. Inte bara med kroppen, utan med hela vår uppmärksamhet. Att känna marken under oss är som att lyssna till en viskning som ständigt funnits där, men som vi glömt hur man hör.

Närvaron ner i fötterna handlar om att våga släppa taget om kontrollen. Det är en påminnelse om att livet inte behöver vara en prestation, där varje steg pressas fram av mål och förväntningar. I den långsamma rörelsen finns inget “borde” och inget “måste”.
Där finns bara nu.
Känslan av markens ojämnheter, det subtila trycket när vi rör oss framåt – det är allt som krävs för att komma hem till sig själv, om så bara för en stund.

Men det kan vara ovant, nästan provocerande, att sakta ner. I en värld där vi lär oss att springa genom livet, känns långsamhet som ett ställningstagande, en trotsig handling.

Men det är också där, i det enkla och det nära, som vi hittar tillbaka till något som alltid funnits inom oss: vår förmåga att känna, att lyssna, att vara.

Filosofiskt sett är långsamhet inte bara en fysisk handling utan en inre rörelse. När vi går sakta skapar vi ett utrymme för att verkligen möta oss själva. Och i det mötet blir varje steg ett ankare, varje andetag en dörr till det som är större än oss själva.

Det är inte i springandet vi lever, utan i förmågan att stanna upp – och känna livet strömma genom oss, ända ner i fotsulorna.