10/09/2024
Idag är inte bara suicidpreventiva dagen utan också bara en vanlig dag. Jag tycker att vi ska prata om hur man förebygger självmord varje dag. Jag har tidigare varit ansvarig för att utbilda blivande psykologer om suicidalitet. Under ungefär fem veckor, mot mitten av utbildningen, gick vi igenom hur man ställer frågor om självmordsnära tankar och beteenden. Hur man ställer frågor som är specifika och konkreta, men utan att värdera. Med ”utan att värdera” menar jag att lyssna och ta svaren på allvar så att den som berättar känner att den som lyssnar bryr sig och vill förstå. För det vill alla dessa blivande psykologer som jag träffat genom åren. Det är också viktigt att som psykolog få tillräckligt med information så att det går att bedöma om det finns risk för farliga beteenden och vilken typ av hjälp som behövs.
En annan viktig del när man utbildar blivande psykologer är att se till att de tar hand om sig själva. Det väcker tankar och känslor hos psykologen, oftast rädsla för att göra fel. Många har också personer i sin närhet som gått bort i självmord och då kan det vara extra svårt. Psykologerna behöver också prata om sina egna upplevelser när de jobbar med de här frågorna med äldre kollegor, och ha utrymme att återhämta sig. Ibland kan en kopp kaffe räcka långt.
Att möta någon som inte längre är säker på att den vill leva är nog det svåraste i yrkesrollen som psykolog, och kanske i resten av livet också. Ibland har jag hört patienter berätta att de uttryckt suicidalitet, men uppplevt att de inte blivit hörda, eller känt att någon bryr sig. Men jag vill att de ska veta att de flesta, alla vill jag tro, som jobbar i miljöer där suicidalitet förekommer bryr sig.
Att göra sig själv illa är aldrig en lösning på det som gör ont.
Alla vill att du ska vilja leva, för det finns alltid en väg ut ❤️.
