09/12/2023
Är stor avsaknad av ödmjukhet i den debatt som pågår med dressyr i focus. Över hur svårt det är att rida,den enorma fixeringen i att bara titta på vart nosen är och att alla verkar vara experter på hur man rider GP och hur domare ska döma. Att ryttare kanske inte vill annat än att hästen kommer fram med nosen,höjer ryggen,får med sig bakbenen eller blir mera avslappnad tas inte i beaktande. Kanske jobbar man med det hela tiden varje dag. Hästen får inte längre visas upp eller tävlas förrän det är helt perfekt varje sekund. Hästen ska vara klar för de stora arenorna (eller små) men utan att få vänja sig. Det är inte ok om den är spänd. Ingen ödmjukhet i att hästar är olika med olika förutsättningar, exteriör, ålder och utbildningsgrad. Vissa tar länge tid att arbeta igenom,vissa vill krypa in bakom lod andra gå över tygeln båda oftast beroende vad bakbenen gör,om den har mer bärkraft eller påskjut. Min fundering är då vad ska vi göra med alla dessa hästar och ryttare som inte är helt perfekt direkt från start? Som kommer i otakt eller kryper in bakom lod, inte piafferar helt korrekt eller perfekt? De som gör det fint hemma men blir svårt på tävling? Låta dem bli skogsmullar? Avliva dem? Bara gå i en hage? Klickerträna dem tills de är avslappnad nog och själva hittat styrka och var de ska vara? Hoppas på att de magiskt blir bättre på att tävla av att vara hemma? Hästarna ska uppenbarligen vara perfekta maskiner och får inte vara egna individer,visa det som hästar är genetisk gjorda för,som ibland är flykt,ibland är att bli arg,ibland vara pigg, ibland trött. Ibland tycka det är kul att gå till ”jobbet” och ibland inte. Ibland vara trött i kroppen eller huvudet så saker som tidigare fungerat inte går lika bra. Inget av detta accepteras av dessa motståndare mot dressyr. Hästen (och ryttaren) måste vara perfekta hela tiden varje steg varje dag annars är det djurplågeri,ska stoppas och ryttare ska hängas ut. Vi borde lägga ner minst lika mycket energi på att se allt som är bra och alla som älskar sina hästar, rider dem mjukt och fint och försöker guida dem rätt som att leta fel. Givetvis också ta avstånd från våld och dåligt behandlade av både hästar och människor.
