Wirsén Psykologi AB

25/01/2026

Fri från en narcissistisk relation.
Ändå förväntas du ”släppa det bara” innan kroppen ens hunnit förstå vad som hände.
Att vilja ha ett avslut är inte att vilja tillbaka – det är att vägra låta övergreppet bli ordlöst.
Det här ska inte förväxlas med ett återfall. Det är självrespekt.

21/01/2026

MENTALISERINGSBASERAD BEHANDLING VID NARCISSISTISK PROBLEMATIK – VAD SOM ÄR LOVANDE, OCH VAD BEHÖVER FÖRTYDLIGAS.

Jag har fått frågan att ge min syn på ”I huvudet på en narcissist”, som just nu sänds på SVT.

Den frågan är viktig.
Inte minst eftersom många av dem jag dagligen möter har levt i åratal – ibland i decennier – med hoppet:
”om bara min partner går till en psykolog och får hjälp.”

För många har hoppet hållit relationen vid liv trots långvarig psykisk, emotionell eller ekonomisk skada.

Det finns i nuläget inget robust forskningsstöd för att samtliga former av narcissistisk personlighetsstörning är möjliga att förändra.

⸻

Mot den bakgrunden är det intressant att Personlighetsprogrammet i Huddinge arbetar med en Mentaliseringsbaserad inriktad behandling för narcissistisk problematik.

Det säger något om att man tar ett kliniskt svårt område på allvar och söker behandlingsvägar.

⸻

Men om vi ska vara intellektuellt hederliga behöver vi också säga det som ofta försvinner i rubriker:

Problemet vid narcissism är inte alltid brist på mentalisering, snarare tvärtom faktiskt.

Många personer med narcissistisk problematik kan förstå andra mycket väl – särskilt när det tjänar ett syfte.

Svårigheten uppstår när självet hotas:
vid skam, kritik, underläge eller förlust.

Då faller förmågan, och försvaren tar över –
kontroll, förminskning, aggression och skuldförskjutning.

⸻

Här finns också svaret på den obekväma frågan om motivationen bakom behandlingsviljan.

Behandling söks ofta inte av självinsikt,
utan av konsekvens:
relationer spricker, arbete hotas, processer pågår, självbilden krackelerar.

Det är exakt samma målgrupp på Huddinge med NPD som psykologer och terapeuter dagligen möter, utan vidare reflektion, på våra vårdcentraler, i företagshälsovården eller hos oss privat praktiker. Motivationen är då ofta instrumentell symtomlindring snarare än existentiellt utforskande.

Men majoriteten av personer med NPD skulle aldrig sätta sin fot hos en psykolog.

⸻

Detta gör inte behandling meningslös.

Men det betyder samtidigt att vissa former av narcissism i praktiken inte är behandlingsbara terapeutiskt, inte heller inom ramen för MBT.

Ett behandlingsprogram för narcissistisk personlighetsstörning bör därför rikta sig till avgränsade former – främst sårbar/överkänslig narcissism och högfungerande former med viss förmåga till självrannsakan, självinsikt och tydliga konsekvenser. Ska jag göra en kvalificerad gissning är det detta kriterium som redan ingår i Huddinges program.

Sammanfattningsvis:
Det SKALL inte och BÖR inte betraktas som en generell lösning att narcissistisk personlighetsstörning kan ”botas” terapeutiskt.

En sådan föreställning riskerar att ingjuta ett falskt hopp och lägger ett indirekt ansvar på offren att ”stå ut” lite till.

17/01/2026

Svensk familjerätt bygger fortfarande på föreställningen att två vuxna parter möts som jämbördiga i rättssalen. Men i relationer präglade av psykisk och ekonomisk misshandel blir rättsprocessen ofta en förlängning av kontrollen – inte ett skydd mot den.

När lagen inte förstår skillnaden mellan konflikt och kontroll riskerar den att reproducera det våld den är tänkt att stoppa.

Ekonomisk misshandel syns sällan. Men den lämnar spår – i tystnaden, i tomma konton, i undertecknade avtal som föregåtts av hot.

👉 Läs mer om varför juridiken fortfarande missar det moderna våldets mest subtila uttryck.

Svensk familje- och processrätt behöver moderniseras eftersom den fortfarande bygger på antagandet om jämbördiga parter. I relationer präglade av psykisk och ekonomisk misshandel leder detta till systematisk rättsosäkerhet. När lagen inte förmår skilja mellan konflikt och kontroll, risker...

09/01/2026

English version at the end:

Det farligaste med Trump är inte hur han gör – det är vad han tänker.

Uttalandet om Grönland visar vad som händer när kränkt självbild möter verkställande makt

När Donald Trump talar om att ”ta” Grönland är det inte ett excentriskt infall.
Det är en symptomatisk manifestation av en narcissistiskt grandios personlighetsstruktur: gränslös inför kvinnor, lagar, stater och inför varje form av yttre gränssättning.

Snuvad på ett fredspris, i en värld som fortfarande inte förstått att Trump – i sitt eget narrativ – inte bara står över lagen, utan snuddar vid det gudomliga.

Driven av föreställningen att han och Gud gemensamt håller hela världen i sin hand, reduceras människor till funktioner, medan institutioner surrar i bakgrunden som irriterande fickor av motstånd – där enbart för att störa stormaktsdrömmar i en världsbild som etablissemanget, oförklarligt nog, vägrar bekräfta.

VÄRLDEN – EN FÖRLÄNGNING AV HANS EGO

Han lever i en föreställning där allt han vill ha är hans att göra anspråk på.
Alla är välkomna – så länge de bekräftar hans överlägsenhet.
De oväsentliga, eller de störande ifrågasättande är eljest.

Det farliga är inte övertygelsen.
Det farliga är psykologin.
Och det barnsligt primitiva hos den man som gavs förtroendet av väljarna att ratta världens mäktigaste ämbete.

EN MAN SOM SER NATIONER SOM EGENDOM

I Trumps inre värld finns inga jämbördiga parter.
Det finns bara två kategorier: tillgångar att absorbera och hinder att eliminera.

Det är en klassisk manifestation av en grandios personlighetsstruktur:
där andra människor – och här, hela stater – upphör att vara subjekt.

Detta är inte statsmannaskap.
Det är personlighetsstörning i utrikespolitisk form.

NÄR VÄRLDEN SÄGER NEJ – HÖR TRUMP EN KRÄNKNING

Den centrala mekanismen är förutsägbar:
Ett nej aktiverar inte diplomati, utan raseri.

Trump saknar psykologisk förmåga att tolka motstånd som legitim gränssättning.
För honom är invändningar inte argument – de är illvilja mot hans persona.

Detta är ett skolboksexempel på narcissistisk och antisocial problematik:

- Gränslöshet
- Bristande empati
- Oförmåga till självreflektion
- Kränkbarhet förklädd till styrka

Och här börjar det farliga: kontrollförlusten maskerad som kontrollutövning.

Ett nytt exempel kom så sent som ikväll:
"Vi kommer göra något åt Grönland, antingen på det snälla sättet eller på det svåra sättet."

Om orden hade yttrats av en man utan inflytande – hade de avfärdats som grandios retorik, möjligen med ett överseende leende under lugg.

Men när de kommer från en president, med en stormakts alla verktyg till sitt förfogande – militärt, ekonomiskt, mediala och psykologiska – förvandlas orden till något annat: ett latent hot, ett försök att normalisera tvång som politisk metod.

I Trumps vokabulär är "snällt" det som sker i underkastelse.
"Svårt" är vad som väntar den som står emot.

Det är inte bara språkbruk – det är en signal:
Om världen inte böjer sig, så kommer han försöka tvinga den.
Det är inte en väg mot konflikt – det är en psykologisk struktur i realtid,
som inte kan hantera att inte få sista ordet.

Och nu uttrycks den, inför en hel värld, med en självklarhet som borde oroa.

MAKT SOM EGENTERAPI FÖR ETT SÅRAT EGO

Grönlandsutspelen handlar inte om geopolitik.
De är ett psykologiskt försök att kyla en inre feber.

Trump använder territoriella anspråk som en form av identitetsreglering.
Han behöver att världen böjer sig, för att återställa en känsla av överlägsenhet.

Makt blir en medicin han inte längre kan vara utan.
Det är inte en stormakt som agerar –
Det är ett psykologiskt underskott med verkställande befogenheter.

FIXERINGEN VID ERKÄNNANDE – OCH PANIKEN NÄR DET UTEBLIR

Nobelpriset är inte en symbolisk fråga för Trump.
Det är ett symptom.

Att inte få priset upplevs inte som ett beslut.
Det upplevs som en stöld.
Världen har, i hans logik, berövat honom det han är.

Det är inte politiskt småaktigt.
Det är infantil grandiositet:

- Centrumfixering
- Omvärldsberoende självbild
- Oförmåga att acceptera verklighetens gränser

Med andra ord: personlighetsstörningen läcker rakt ut i offentligheten.

NÄR DEMOKRATIN BLIR DEN SLUTGILTIGA GRÄNSEN

Här ligger den verkliga faran.

När legitimitet inte bär en person med denna personlighetstyp,
måste lydnad ersätta samtycke.
När förtroende inte räcker, krävs underkastelse.

Det är inte imperium som byggs över territorier –
Det är ett psykologiskt imperium över människor,
där massan slutar tänka och börjar spegla ledarens version av verkligheten.

Detta är en välkänd historisk rytm –
Men här drivs den inte av ideologi.
Den drivs av personlighetsstörning i frisim.

EN SKÖR MAN BAKOM DET HÖGLJUDDA ANSPRÅKET

Donald Trump framstår som en stark ledare.
Men den terapeutiska funktionen i hans beteende avslöjar sanningen:

Han kräver lojalitet just därför att han inte kan bära sig själv.
En psykologiskt stabil ledare behöver ingen blind följsamhet.
En malign narcissist gör det.

Och när anhängarna inte längre orkar spegla illusionen –
Faller konstruktionen snabbt.

Historien visar detta om och om igen.
Tvång signalerar inte makt.
Tvång signalerar en personlighet i panik,
som desperat försöker hålla samman en självbild som spricker i kanterna.

Men verkligheten böjer sig inte för kränkta egon.
Den har störtat imperier större än Donald Trump.

Och just därför krävs vaksamhet. Inte mot nästa stora handling, utan mot nästa normalisering.
Demokratier faller inte plötsligt – de urholkas av det som tillåts passera.
När hot, hotelser och maktspråk inte längre väcker motstånd, utan ryms inom ramen för det acceptabla, förflyttas gränserna tyst.

Att reagera är inte alarmism. Det är immunförsvar.
För när hans imperium faller, som det kommer att göra, återstår bara en ensam man som gjorde allt i sin makt för att få det erkännande historien aldrig gav honom.

Nota bene:
Märk väl att det finns en liten Trump i varje narcissist.
Du som har levt i narcissistisk dynamik vet exakt vad detta handlar om.

Slutligen, ställ dig själv frågan: finns det något hos Trump som känns igen från min egen erfarenhet av relationer – trots diametrala skillnader i livshistoria?

Det är betydligt fler än man kan ana.

———

English version :

The most dangerous thing about Trump is not what he does — it is how he thinks.

His statement about Greenland shows what happens when an injured self-image collides with executive power.

When Donald Trump speaks of “taking” Greenland, this is not an eccentric impulse.
It is a symptomatic expression of a narcissistically grandiose personality structure — one that recognizes no boundaries: not toward women, not toward laws, not toward states, and not toward any form of external constraint.

Having been denied a peace prize, in a world that still fails to grasp that Trump — in his own narrative — does not merely stand above the law but edges toward the divine, his inner logic becomes visible.

Driven by the belief that he and God jointly hold the world in their hands, human beings are reduced to functions. Institutions hum in the background as irritating pockets of resistance — existing only to obstruct great-power fantasies in a worldview the establishment inexplicably refuses to affirm.

⸻

THE WORLD AS AN EXTENSION OF HIS EGO

Trump operates within a belief system where anything he desires is his to claim.
Everyone is welcome — as long as they confirm his superiority.
Those who question it are disposable.

The danger is not conviction.
The danger is psychology.

And more precisely: the childishly primitive core of a man entrusted by voters with the most powerful office in the world.

⸻

A MAN WHO SEES NATIONS AS PROPERTY

In Trump’s inner world, there are no equals.
There are only two categories: assets to absorb and obstacles to eliminate.

This is a classic manifestation of grandiose personality pathology — one in which other people, and here entire nations, cease to exist as subjects.

This is not statesmanship.
It is personality disorder translated into foreign policy.

⸻

WHEN THE WORLD SAYS NO — TRUMP HEARS A PERSONAL ATTACK

The central mechanism is predictable.
“No” does not activate diplomacy — it activates rage.

Trump lacks the psychological capacity to interpret resistance as legitimate boundary-setting.
For him, objections are not arguments. They are acts of hostility toward his persona.

This is textbook narcissistic and antisocial pathology:
• Boundarylessness
• Lack of empathy
• Inability to self-reflect
• Hypersensitivity to injury
disguised as strength

And here is where it becomes dangerous: loss of control masquerading as control.

Just recently, he stated:

“We will do something about Greenland, either the easy way or the hard way.”

Had these words been spoken by a man without power, they would be dismissed as empty grandiosity.
But spoken by a president with a superpower’s full arsenal — military, economic, media, psychological — they become something else entirely: a latent threat, an attempt to normalize coercion as political method.

In Trump’s vocabulary, “easy” means submission.
“Hard” is what awaits those who resist.

This is not merely rhetoric.
It is a signal.

If the world does not bend, he will attempt to force it.

⸻

POWER AS SELF-THERAPY FOR A WOUNDED EGO

The Greenland fixation is not about geopolitics.
It is a psychological attempt to regulate an inner collapse.

Trump uses territorial dominance as identity repair.
Power becomes medication — something he can no longer function without.

This is not a superpower acting.
It is a psychological deficit with executive authority.

⸻

THE OBSESSION WITH RECOGNITION — AND THE PANIC WHEN IT FAILS

The Nobel Prize is not symbolic to Trump.
It is symptomatic.

Not receiving it is not experienced as a decision — but as theft.
In his internal logic, the world has stolen what already belonged to him.

This is not political pettiness.
It is infantile grandiosity:
• Self-centered entitlement
• Externally dependent self-esteem
• Inability to accept reality’s limits

In short: personality pathology leaking directly into public life.

⸻

WHEN DEMOCRACY BECOMES THE FINAL BOUNDARY

Here lies the real danger.

When legitimacy no longer sustains a personality of this kind, obedience must replace consent.
When trust fails, submission is demanded.

This is not an empire built over territory.
It is a psychological empire built over people — where collective thinking gives way to mirroring the leader’s version of reality.

History knows this rhythm well.
But here it is not driven by ideology.
It is driven by uncontained personality disorder.

⸻

A FRAGILE MAN BEHIND THE LOUD CLAIMS

Trump appears strong.
But the therapeutic function of his behavior reveals the truth.

He demands loyalty because he cannot carry himself.
A psychologically stable leader does not require blind obedience.
A malignant narcissist does.

And when followers can no longer sustain the illusion, the structure collapses quickly.

History shows this repeatedly.
Coercion does not signal strength.
It signals panic — a desperate attempt to hold together a self-image already cracking.

Reality does not bend to wounded egos.
It has toppled empires far greater than Donald Trump.

That is why vigilance matters — not toward the next dramatic act, but toward the next normalization.
Democracies rarely fall suddenly. They erode through what is allowed to pass.

To react is not alarmism.
It is an immune response.

Because when this empire falls — as it will — what remains is a solitary man who spent his life chasing recognition history never owed him.

⸻

Nota bene:
There is a small Trump in every narcissist.
If you have lived within narcissistic dynamics, you already know this.

Ask yourself:
Does anything in Trump feel uncomfortably familiar from your own relationships — despite entirely different life circumstances?

Most people answer yes

05/01/2026

English version at the end

När oinskränkt makt inte längre möter gränser upphör världen att vara något man förhåller sig till. Den finns till för mig. Världsscenen är min.

Det här handlar inte om Grönland.
Det handlar om när malign narcissism har förskansat sig och fått global räckvidd.

När Donald Trump hotar med att ”ta” Grönland framstår det mindre som ett utrikespolitiskt resonemang. Vi ser snarare exempel på hur en härskares maktfullkomlighet tar sig uttryck.

1. Världen reduceras egenmäktigt till ägande

I ett narcissistiskt präglat tankesätt förstås världen inte primärt som ett nät av relationer, rättigheter och ömsesidiga överenskommelser. Den reduceras till objekt som kan förvärvas, vinnas eller tas.

Grönland blir då inte
– ett självstyrande folk
– en del av det danska riket
– ett subjekt inom internationell rätt, utan en tillgång. Ett deal-objekt.

Detta följer en tydlig logik: om något uppfattas som strategiskt viktigt eller värdefullt är det självklart att det borde tillhöra den starkare parten. Inte genom samförstånd – utan genom anspråk.

2. När grandiositet inte längre korrigeras

Grandiositet är ett återkommande drag vid narcissism.
Makt innebär att dessa föreställningar inte längre möts av korrigering.

När en person med omfattande makt
– sällan blir motsagd
– omges av lojalitet snarare än realitetsförankring
– tolkar motstånd som illvilja snarare än legitim gränssättning

då sker en förskjutning där det egna tänkandet upplevs som självklart och legitimt, oavsett hur det uppfattas utanför den egna logiken.

I den ramen blir frågan
”Varför skulle vi inte kunna ta Grönland?”
inte provokativ – utan konsekvent och självklar.

3. Hotet som funktion, inte som plan

Hotet behöver inte vara avsett att genomföras för att fylla sin funktion.

För en malign narcissistisk maktutövare är det ofta
– dominansen som är viktigare än resultatet
– reaktionen viktigare än konsekvensen
– oron hos andra viktigare än stabiliteten i relationen

Att hota ett territorium eller ett land
– bekräftar den egna maktpositionen
– skapar uppmärksamhet
– placerar omgivningen i försvar

Detta är maktutövning som identitetsreglering.
En form av självbekräftelse där politik används som egen arena – snarare än med ansvar.

Venezuela handlade inte om omsorgen att befria ett folk från en diktator, utan om olja och naturresurser.
Grönland handlar om mineraler och säkerhetspolitik.

Det är inte befrielse – det är ägandelogik.

Nu krävs något av den fria världen.

Demokratier överlever inte genom att fjäska för kejsaren i nya kläder. De överlever när ledare slutar lisma – och förenar sig.

———

When unchecked power no longer encounters limits, the world ceases to be something one relates to.
It exists for me.
The world stage is mine.

This is not about Greenland.
It is about what happens when malignant narcissism has entrenched itself and attained global reach.

When Donald Trump threatens to “take” Greenland, it appears less as a matter of foreign policy reasoning. What we are seeing instead is an expression of how a ruler’s unchecked authority manifests itself.

1. The world is arbitrarily reduced to property

Within a narcissistically structured mindset, the world is not primarily understood as a network of relationships, rights, and mutual agreements. It is reduced to objects that can be acquired, won, or taken.

Greenland thus becomes not
– a self-governing people
– a part of the Danish realm
– a subject of international law

but an asset. A deal-object.

This follows a clear logic: if something is perceived as strategically important or valuable, it is self-evident that it ought to belong to the stronger party. Not through consent—but through claim.

2. When grandiosity is no longer corrected

Grandiosity is a recurring feature of narcissism.
Power means that these notions are no longer met with correction.

When a person with extensive power
– is rarely contradicted
– is surrounded by loyalty rather than reality-testing
– interprets resistance as hostility rather than legitimate boundary-setting

a shift occurs in which one’s own thinking is experienced as self-evident and legitimate, regardless of how it is perceived outside that internal logic.

Within that framework, the question
“Why wouldn’t we be able to take Greenland?”
is not provocative—but consistent and self-evident.

3. The threat as function, not as plan

A threat does not need to be intended for ex*****on in order to serve its function.

For a malignant narcissistic wielder of power, it is often
– dominance that matters more than outcome
– reaction more important than consequence
– the anxiety of others more important than relational stability

Threatening a territory or a nation
– affirms one’s own position of power
– generates attention
– places others on the defensive

This is power exercised as identity regulation.
A form of self-affirmation in which politics becomes a personal arena—rather than a responsibility.

Venezuela was not about caring to liberate a people from a dictator, but about oil and natural resources.
Greenland is about minerals and security policy.

This is not liberation—it is ownership logic.

Now something is required of the free world.

Democracies do not survive by flattering the emperor’s new clothes. They survive when leaders stop appeasing—and unite.

Samtalsstöd vid relationstrauma när något gått sönder på insidan Boka kostnadsfritt första samtal “Narcissistens största misstag är att underskatta empatens förmåga att återhämta sig” Välkommen, Som legitimerad psykoterapeut har jag specialiserat mig på relationella kriser och fam...

31/12/2025

Gott nytt år 🥂

29/12/2025

Alla uppbrottsdraman är inte narcissism.
Ibland handlar det om narcissistisk kontroll.
Ibland om reaktioner på tidig omsorgsbrist.
Ibland en farlig kombination av båda.

När samhället inte skiljer på dem hamnar barn i kläm och vuxna blir utan rätt stöd – för sent, fel eller inte alls.

24/12/2025

🎄 Julen är inte alltid en högtid.

I en narcissistisk separation
blir barnen ofta arenan
och julen en maktritual.

Den som inte spelar spelet
är ofta den som betalar priset.

God jul till alla mödrar och fäder
som försöker skydda sina barn
utan att förlora sig själva.

20/11/2025

Oväntat kom ett blomsterbud 💐 med ord som stannade kvar hos mig.
I mötet med människor som levt eller lever i narcissistiska relationer ser jag ofta vilket mod det krävs att orka se både hopp och verklighet samtidigt.
Min roll är enkel: jag håller bara lyktan tills någon hittar sitt eget ljus igen.

När någon tar sig tiden att uttrycka att det har betytt något, då blir jag stilla.
Tacksam.
Påmind om varför det här arbetet är så viktigt.

28/09/2025

Detta är till dig som vet hur det känns att överleva en narcissistisk relation.
Till dig som undrar varför dörren till kärlek känns stängd. Och till dig som inte förstår varför kroppen fortfarande kan sakna stormen du lämnat.

22/09/2025

Narcissism och svartsjuka. Epidemin vi inte nämner vid namn.
Kärlek överlever aldrig i en sådan relation. Den dör inte med ett skrik – utan med en viskning.

16/09/2025

Föräldraalienation handlar inte om barns vilja.
Det här handlar om en dold narcissists behov av att vinna.