03/03/2025
English version at the end:
Trumps presidentur: En narcissistisk och psykopatologisk ledarstil
I morse meddelade Trump att han stoppar allt stöd till Ukraina, efter han ansett Zelenskyj inte var tillräckligt tacksam och inte bad om ursäkt. Detta beslut är inte bara en politisk handling – det är en tydlig demonstration av despotiska drag. I en despotisk ledarstil handlar makt om att straffa de som inte underkastar sig och belöna de som bugar. Trump använder sin makt för att straffa en allierad för att han inte böjt sig tillräckligt, och hans agerande återspeglar en syn där lojalitet och respekt inte baseras på ömsesidig förståelse utan på blind underdånighet. Det är denna maktdynamik som definierar auktoritära regimer och ledare som styr genom fruktan och kontroll. Samtalet med Zelenskyj skedde inför världens media. Medans överenskommelser diktatorer emellan sker mellan skål och vägg.
Trumps personliga kränkning
Trump blev personligt kränkt av Zelenskyj. Hans reaktion visar hur djupt hans narcissism är rotad – när han inte får den bekräftelse och underkastelse han kräver, reagerar han inte bara som en politisk ledare utan som en individ som upplever en direkt attack på sin persona. För Trump handlar ledarskap inte om att främja landets bästa eller demokratiska värderingar, utan om att disponera USA:s resurser som en förlängning av sin egenmäktighet. Han ser sina handlingar som en spegling av sin egen värdighet och status, när han inte får det han förväntar sig – i detta fall en offentlig tacksamhet – går han till handling enbart för en markering på sin maktfullkomlighet. Detta är ett mönster i hans beteende. Varje politisk relation måste överträffas för att befästa sin överlägsenhet.
Trumps psykologi: Makt genom kontroll
Trump passar in på flera av kriterierna för narcissistisk personlighetsstörning enligt DSM-5. Hans grandiosa självbild, brist på empati och behov av ständig beundran präglar inte bara hans ledarstil utan genomsyrar varje aspekt av hans beteende. Han ser sig själv som en exceptionell ledare, utvald och ofelbar, vilket gör att han avfärdar kritik som falsk, illvillig eller som ett angrepp från “fiender”.
När Trump underminerade Zelenskyjs legitimitet skickade han en tydlig signal: makt är en handelsvara, och den som inte böjer sig blir en fiende. Hans agerande speglar den auktoritära logik där dominans, inte demokrati, är målet.
För en narcissist av Trumps kaliber är lojalitet aldrig en fråga om förtroende eller respekt – det är en envägsrelation där han förväntar sig blind underkastelse. Hans impulsiva och ofta hämndlystna beteende när han känner sig ifrågasatt visar också drag av antisociala och psykopatiska tendenser.
Psykopatologi och Trumps ledarstil
För att förstå varför Trump agerar som han gör, måste vi se bortom politiken och in i psykologins domän. Hans beteende uppfyller många av kriterierna för psykopati:
• Bedräglighet och manipulation
Trump använder lögner och halvsanningar som strategiska vapen. Hans förmåga att vrida på fakta och skapa sin egen “verklighet” är central i hans maktutövning.
• Brist på empati
Han har gång på gång visat sig oförmögen att känna genuin medkänsla, vare sig det gäller krigsdrabbade allierade, migranter, eller ens hans egna väljare när deras lojalitet inte längre gagnar honom.
• Impulsivitet och kort stubin
När Trump kände sig ifrågasatt av Zelenskyj avbröt han mötet – en reaktion driven av låg frustrationstolerans och ett behov av att bestraffa den som utmanar hans status.
• Behovet av dominans och kontroll
För Trump är varje interaktion en maktkamp där han måste framstå som överlägsen. Att förödmjuka andra offentligt är en del av hans psykologiska vapenarsenal.
Offentlig förnedring som maktverktyg
I auktoritära system är det undersåtarnas uppgift att förstärka ledarens auktoritet. Vicepresident JD Vance spelade den rollen perfekt genom att upprepa Trumps anklagelser mot Zelenskyj – en tydlig signal om att respekt är ett krav, inte ett val.
Mekanismen är förutsägbar: den som ifrågasätter ska skämmas, medan omgivningen påminns om konsekvenserna av opposition. Det är en klassisk psykologisk taktik för att upprätthålla rädsla och lojalitet.
Konsekvenser för demokratin
När individer med dessa drag får makt, eroderas tilliten till institutioner. Lagar gäller bara för andra, och rädsla blir det främsta styrmedlet. Trumps ledarstil liknar den i oligarkier, där personlig vinning väger tyngre än demokratiska principer.
En sann ledare styr med empati och ansvar. En despot styr genom hot och manipulation. Trumps agerande i Ovala rummet placerar honom inte bland demokratiska ledare, utan bland dem som styr genom rädsla.
Psykologins perspektiv: Trump som en despot
Som psykoterapeut ser jag detta inte som en politisk analys, utan som en psykologisk verklighet. En person med narcissistiska och psykopatiska drag skulle aldrig självmant underkasta sig en psykologisk bedömning – grandiositeten tillåter det inte. Att ignorera dessa mönster vore att blunda för den kunskap vi har om makt och mänskligt beteende.
Frågan är inte om vi håller med en viss ideologi. Frågan är om vi är villiga att se och förstå hur vissa ledare, när de får makt, kommer att använda den – oavsett priset för resten av samhället.
English version:
Trump’s Presidency: A Narcissistic and Psychopathological Leadership Style
This morning, Trump announced that he is halting all support for Ukraine after deeming Zelenskyy insufficiently grateful and unwilling to apologize. This decision is not merely a political act—it is a clear demonstration of despotic tendencies. In a despotic leadership style, power is about punishing those who do not submit and rewarding those who bow. Trump uses his authority to punish an ally for not yielding enough, and his actions reflect a view in which loyalty and respect are not based on mutual understanding but on blind subservience. This power dynamic is what defines authoritarian regimes and leaders who rule through fear and control.
Trump’s Personal Offense
Trump was personally offended by Zelenskyy. His reaction reveals the deep-rooted nature of his narcissism—when he does not receive the confirmation and submission he demands, he responds not only as a political leader but as an individual who perceives a direct attack on his persona. For Trump, leadership is not about promoting the country’s best interests or upholding democratic values; it is about using U.S. resources as an extension of his own personal power. He sees his actions as a reflection of his own dignity and status, and when he does not get what he expects—in this case, public gratitude—he acts solely to reaffirm his superiority. This is a pattern of behavior in which every political relationship becomes a personal battle where he must win to maintain his status.
Trump’s Psychology: Power Through Control
Trump meets several criteria for Narcissistic Personality Disorder as outlined in the DSM-5. His grandiose self-image, lack of empathy, and constant need for admiration shape not only his leadership style but every aspect of his behavior. He views himself as an exceptional leader—chosen and infallible—which leads him to dismiss criticism as false, malicious, or an attack from “enemies.”
When Trump undermined Zelenskyy’s legitimacy, he sent a clear message: power is a commodity, and those who do not submit become adversaries. His actions reflect an authoritarian logic where dominance, not democracy, is the ultimate goal.
For a narcissist of Trump’s caliber, loyalty is never about trust or respect—it is a one-way expectation of blind submission. His impulsive and often vindictive behavior when challenged also reveals traits associated with antisocial and psychopathic tendencies.
Psychopathology and Trump’s Leadership Style
To understand why Trump behaves as he does, we must look beyond politics and into the realm of psychology. His behavior meets many of the criteria for psychopathy:
• Deception and Manipulation
Trump uses lies and half-truths as strategic weapons. His ability to twist facts and create his own “reality” is central to his exercise of power.
• Lack of Empathy
Time and again, he has shown himself incapable of genuine compassion—whether it concerns war-stricken allies, migrants, or even his own supporters when their loyalty no longer serves him.
• Impulsivity and Short Temper
When Trump felt challenged by Zelenskyy, he abruptly ended the meeting—a reaction driven by low frustration tolerance and a need to punish those who challenge his status.
• Need for Dominance and Control
For Trump, every interaction is a power struggle in which he must assert superiority. Public humiliation is part of his psychological arsenal.
Public Humiliation as a Tool of Power
In authoritarian systems, it is the subordinates’ duty to reinforce the leader’s authority. Vice President JD Vance played that role perfectly by echoing Trump’s accusations against Zelenskyy—a clear signal that respect is not optional but mandatory.
The mechanism is predictable: those who question authority are shamed, while the surrounding environment is reminded of the consequences of opposition. This is a classic psychological tactic designed to maintain fear and loyalty.
Consequences for Democracy
When individuals with these traits gain power, trust in institutions erodes. Laws apply only to others, and fear becomes the primary instrument of governance. Trump’s leadership resembles that of oligarchies, where personal gain outweighs democratic principles.
A true leader governs with empathy and responsibility. A despot rules through threats and manipulation. Trump’s actions in the Oval Office place him not among democratic leaders, but among those who rule through fear.
The Psychological Perspective: Trump as a Despot
As a psychotherapist, I do not view this as a political analysis, but as a psychological reality. A person with narcissistic and psychopathic traits would never voluntarily submit to a psychological evaluation—their grandiosity would not allow it. Ignoring these patterns would be to turn a blind eye to what we know about power and human behavior.
The question is not whether we agree with a particular ideology. The question is whether we are willing to see and understand how certain leaders, once given power, will use it—regardless of the cost to society.
