16/08/2025
English version at the end:
I narcissistiska hierarkier finns alltid en osynlig rangordning – även mellan självutnämnda “gudar”.
När Trump möter Putin är det därför inte bara ett möte mellan två despoter. Det är en tyst maktduell, där blicken, kroppsspråket och små gester avslöjar mer än tusen ord.
🔹 Handslaget som avslöjar hierarkin
På bilden lägger Trump sin hand över Putins. Vid första ögonkastet kan det se ut som dominans. Men psykologiskt är det tvärtom – en gest av beundran, nästan undergivenhet. En försäkran: “Jag vill vara nära dig, jag erkänner din överlägsenhet.”
Putin skulle aldrig göra det motsatta. Han behöver inte söka värme eller bekräftelse. Han vet redan att han är beundrad.
🔹 Den kalla kontrollens makt
Trump är van att vara högst i varje rum. Men här möter han en annan typ av “gud” – en som inte behöver applåder, massmöten eller medieuppmärksamhet för att befästa sin position.
Putins oberörda blick, hans stilla kroppsspråk, är själva symbolen för orubblig kontroll. För Trump blir detta ett tecken på överlägsenhet. I hans värld står den som inte behöver be om respekt alltid högst.
🔹 Bekräftelse som vapen
Det är här spelet gynnar Putin. Han låter Trump tro att de är jämlikar – men det är han som bestämmer spelreglerna.
Med små doser av erkännande håller han Trump lojal, utan att någonsin ge honom verklig jämställdhet. Den lätt vinklade kroppen, det knappt märkbara leendet, den fasta blicken – allt signalerar: “Jag har kontrollen.”
I narcissistiska relationer är det största hotet att bli osynlig. Putin vet det – och han använder Trumps hunger efter bekräftelse som sitt främsta vapen. Själv förblir han oberörd, nästan kyligt otillgänglig.
På så vis behåller han alltid den högsta platsen i deras osynliga hierarki.
Trump får sin närhet, men aldrig verklig jämlikhet. Han matas med precis tillräckligt mycket respekt för att stanna kvar i spelet – men aldrig så mycket att han kan utmana det.
Och det är här den verkliga faran ligger.
När två män, bundna av narcissistiska behov, mäter makt genom blickar, tystnad och små gester – är det inte bara deras egen status som står på spel.
Det är världens stabilitet.
För i deras universum handlar makt aldrig om att bygga trygghet eller samarbete. Den handlar om att synas, beundras och aldrig tappa kontrollen.
Att mötet förlades till Alaska är knappast en slump. Det är rimligt att anta att platsvalet var ett villkor som den ryska administrationen ställde för att ett fysiskt möte skulle bli av.
Alaska var ryskt fram till 1867, då det såldes till USA. För Putin, som ofta använder historien som retorik för att stärka sin makt, bär platsen en symbolisk tyngd.
🔹Narrativ kontroll
– För en ledare som Putin, som bygger mycket av sin legitimitet på idén om att återupprätta Rysslands storhet, blir Alaska en subtil scen för maktspel. Han behöver inte säga det högt. Platsen i sig väcker tanken: “Det som en gång var vårt kan alltid bli vårt igen.”
🔹Trumps underläge förstärks
- När Trump möter Putin på en plats som bär rysk historisk tyngd, blir asymmetrin i deras hierarki ännu tydligare. För Putin blir det ett psykologiskt övertag: han framstår som den som inte bara äger rummet – utan nästan historien själv.
Det var inte diplomati.
Det var psykologi på högsta nivå – med konsekvenser för oss alla.
English version:
At Friday’s meeting in Alaska, it looked as if Trump extended his hand in strength.
But beneath the surface, it was the opposite – a gesture of submission, an attempt to gain closeness from the very man he himself places highest in the invisible hierarchy.
In narcissistic hierarchies, there is always an invisible ranking – even between self-proclaimed “gods.”
When Trump meets Putin, it is not merely a meeting between two despots. It is a silent duel of power, where glances, body language, and subtle gestures reveal more than a thousand words.
🔹 The handshake that reveals the hierarchy
In the photo, Trump places his hand over Putin’s. At first glance, it may look like dominance. But psychologically, it is the opposite – a gesture of admiration, almost submission. A reassurance: “I want to be close to you, I acknowledge your superiority.”
Putin would never do the reverse. He does not need to seek warmth or validation. He already knows he is admired.
🔹 The power of cold control
Trump is used to being the highest in every room. But here, he meets another kind of “god” – one who does not need applause, rallies, or media attention to secure his position.
Putin’s motionless posture, his detached stare, are symbols of unshakable control. To Trump, this becomes a sign of superiority. In his world, the one who does not need to ask for respect always stands at the top.
🔹 Validation as a weapon
This is where the game favors Putin. He lets Trump believe they are equals – but it is he who sets the rules.
With small doses of recognition, he keeps Trump loyal, but never truly equal. The slightly tilted body, the faint smile, the steady gaze – all signal the same thing: “I am in control.”
In narcissistic relationships, the greatest threat is to become invisible. Putin knows this – and he uses Trump’s hunger for validation as his sharpest weapon. He himself remains untouched, almost chillingly inaccessible.
In this way, he always secures the highest place in their invisible hierarchy.
Trump gets closeness, but never equality. He is fed just enough respect to stay in the game – but never enough to challenge it.
And this is where the true danger lies.
When two men, bound by narcissistic needs, measure power through glances, silences, and gestures – it is not just their own status at stake.
It is global stability.
Because in their universe, power is never about building trust or cooperation. It is about being seen, being admired, and never losing control.
That the meeting was held in Alaska is hardly a coincidence. It is reasonable to assume that the choice of location was a condition set by the Russian administration for a physical meeting to take place.
Alaska was Russian territory until 1867, when it was sold to the United States. For Putin, who often uses history as rhetoric to strengthen his power, the location carries symbolic weight.
🔹 Narrative control
– For a leader like Putin, who builds much of his legitimacy on the idea of restoring Russia’s former greatness, Alaska becomes a subtle stage for power play. He doesn’t need to say it out loud. The place itself evokes the thought: “What was once ours can always be ours again.”
🔹 Trump’s weakness exposed
– When Trump meets Putin in a place that carries Russian historical weight, the asymmetry in their hierarchy becomes even clearer. For Putin, it becomes a psychological advantage: he appears as the one who not only owns the room – but almost history itself.
This was not diplomacy.
It was psychology at the highest level – with consequences for us all.
