04/02/2026
Vad är det som gör att vi är både erfarna och rustade för stödboende med förstärkta skyddsåtgärder?
Det är en fråga vi själva är nyfikna på att stanna upp inför, inte minst eftersom den syftar till något mer än antal år i branschen eller formella meriter.
Vår erfarenhet har vuxit fram i gränslandet mellan praktik och ansvar. Under lång tid har vi arbetat med personer vars livssituation präglats av hot, våld, beroende, kriminalitet och stark psykosocial utsatthet. Det har gett oss en vardagsnära förståelse för hur skydd inte bara handlar om lås och adresser, utan om struktur, förutsägbarhet och professionella relationer som håller över tid.
Att vara rustad, i vår mening, handlar därför om flera parallella förmågor. Dels har vi personal med vana att arbeta lågaffektivt, riskmedvetet och med tydliga gränser, även när situationen är komplex och föränderlig. Dels har vi organisatoriska rutiner som möjliggör snabba anpassningar, tät samverkan med uppdragsgivare och ett kontinuerligt säkerhetstänk – utan att insatsen tappar sitt sociala och rehabiliterande innehåll.
Vi är också medvetna om våra gränser. Att kunna avgöra när ett stödboende med skyddsåtgärder är adekvat, och när andra insatser behövs, är en minst lika viktig del av att vara professionellt rustad. Det handlar om omdöme, inte bara kapacitet.
Kanske är det just där erfarenheten visar sig som tydligast – i förmågan att kombinera trygghet med realism, struktur med flexibilitet och skydd med respekt för individens självständighet.