Jessica Hjert⎪Kbt-terapeut

11/05/2026

Igår var första gången på 20 år där vi inte den 10 maj kom in med kaka, ljus och skönsång på morgonen. Det var första gången på 20 år dottern inte fick öppna ett paket direkt när hon vaknade och första gången vi inte tillbringade större delen av födelsedagen med varandra💔

Det är så här framtiden kommer se ut nu när dottern inte längre bor hemma och har ett jobb att prioritera 🧳

Och egentligen är det ju precis så livet ska vara. Barn växer upp. Liv förändras. Rutiner som en gång kändes självklara blir plötsligt minnen man bär med sig istället för något man lever i❤️

Men vissa dagar, som denna, känns förändringen starkare än annars. Från och med nu kommer varje födelsedag se annorlunda ut. Och kanske är det just det som gör lite ont, att man inte alltid märker när man upplever något för sista gången 🥲

Sista morgonen med skönsång genom dörren. Sista paketet i sängen. Sista födelsedagen så som den alltid har varit 🎁

Samtidigt finns det något fint i det också. För det betyder ju att livet rör sig framåt. Att hon står på egna ben. Att nya traditioner kommer få ta plats, även om hjärtat behöver lite tid för att hinna med i förändringen❤️

Grattis min älskade tjej till dina 20 år, ser så mycket fram emot att följa din resa genom livet 🗺️😘🥳🍾

08/05/2026

Igår hade skrivterapicentrum årets första stipendieutdelning ❤️ Även om det var online mår jag så gott i magen av att möta ett ”rum” med människor som brinner för att hjälpa. Så tack till alla er som var där🙏

Skrivterapicentrums första stipendie gick tlll .johan som har en vision av att bryta tystnaden om män och unga killars utsatthet och samtidigt skapa vägar till läkande❤️

Jag har själv många års erfarenhet av att arbeta med män, och män är fortfarande de som är överrepresenterade i självmordsstatistiken och hör till dem som söker minst hjälp o vård för sitt psykiska mående vilket jag självklart vill vara med och förhindra ❤️‍🩹

Tack Johan för det viktiga arbete du vill göra i världen. Och tack för att jag får vara en liten del av din resa 🫶

07/05/2026

Jag skriver en bok. Igen.

Och trots att jag gjort det förut, både en och två gånger, känns det som något helt nytt. Som att det aldrig hänt tidigare.

Jag gick från att sitta och tänka hur börjar jag ens? Till att orden plötsligt bara rann mellan fingrarna. Och någonstans där insåg jag… att jag har saknat det.

Trots att jag skriver nästan varje dag, så har jag saknat just det här. Att få kliva in i något större. Ett flöde som inte går att styra, bara följa.

Det är något särskilt med att skriva en bok. Som att långsamt veckla ut något som redan finns där inne. Lager för lager. Och kanske är det just därför jag alltid kommer tillbaka hit. Inte för att jag bestämmer mig. Utan för att något i mig till slt kallar.

Så jag skriver. Inte för att jag måste utan för att jag inte riktigt kan låta bli.

Jag skriver en bok….igen❤️

06/05/2026

Jag har suttit och läst igenom stipendieansökningarna som kommit in den senaste tiden. Över 180 personer! 180 berättelser! 180 röster som på olika sätt söker sig till skrivandet! ✏️✏️✏️✏️✏️

Och jag blev… berörd 🥲

På ett sätt jag inte riktigt var beredd på. För även om jag vet vad skrivandet kan betyda, så tror jag inte att jag fullt ut förstått hur stort det är🙌

Hur många det är som bär på orden. Som längtar efter att få skriva. Som redan skriver i det tysta, för sig själva, eller med en dröm om något mer🫶

Det slog mig att det här inte bara är något jag älskar. Det är något vi delar. En plats vi återvänder till. Ett sätt att förstå oss själva, och världen omkring oss. Och mitt i allt det där känner jag en sån ödmjukhet. Över att få ta del av era berättelser. Er längtan. Era ord. Tack för att ni delar dem med mig ❤️

Ser fram emot att träffa flera av er under stipendiekvällen i morgon 🤗

05/05/2026

I helgen hade vi båda barnen hemma. Vi satt runt matbordet på verandan och åt grillat i solen ☀️ Plötsligt kom en känsla, som en varm laserstråle rakt in i magen.

Lycka☄️

Något som förut var en vardag blev plötsligt en stund av magi. Att få sitta där, intill de tre människorna jag älskar mest på hela jorden🥰

Jag brukar givetvis uppskatta dessa stunder, men nu, så kändes det verkligen, i hela kroppen. I några sekunder fanns en stark euforisk känska närvarande. Som en våg som sköljde över mig för att sedan dra sig tillbaka igen. Jag tror inte att det handlar om att det är något yttre som är annorlunda, utan kanske mer det inre. Att jag var närvarande, i stunden. Ett stilla ögonblick där ingenting är speciellt, men samtidigt allt.

Det fick mig att påminnas om att det inte är de stora händelserna som betyder något, utan alla de där små….och att det är sådana jag vill samla på ❤️

-——————————
✏️När kände du senast en sån där stund, där allt bara landade, mitt i det lilla?

30/04/2026

Har du någon gång skrivit dagbok och märkt att du skriver samma sak om och om igen?

Att det känns skönt för stunden, men att inget riktigt förändras?

Det är där skrivterapi skiljer sig. Det handlar inte bara om att skriva av sig. Utan om hur du skriver och vad det öppnar upp för. Frågor, perspektiv och riktning som hjälper dig att inte bara uttrycka… utan också förstå och ibland förändra.

Jag har skrivit mer om skillnaden mellan dagboksskrivande och skrivterapi på min blogg. Du hittar den via länk i bio 👉🏻 Blogg - ”tips & skrivövningar”

Ps. Jag har bara fyra morgondagböcker kvar i lager just nu… kanske är en av dem din? 🤍
Just nu 199 kr inklusive frakt. Skicka ett pm om du vill ha ett exemplar🤗

29/04/2026

Jag skulle ha varit i Stockholm idag.
Men istället sitter vi här, på verandan, med en tom kalender framför oss.

Jag märker hur jag börjar leta efter nästa uppgift att ta tag i, trots att dagens lista redan är klar.

Som om det alltid måste finnas något mer.

Men så bestämmer jag mig.
Jag gör tvärtom.

Istället för att fylla på listan låter jag den vara tom.

Resten av dagen ska jag öva på just det.
Att inte göra någonting, istället för att jaga nästa bock i rutan ✅

28/04/2026

Min hund är orädd, modig och självständig. Egenskaper vi ofta hyllar hos människor. Men när jag ser andra hundägare med mer försiktiga hundar kan jag ibland tänka att de har det lite enklare och önska att min hund var mer försiktig och rädd😮‍💨 Deras hundar håller sig nära. Söker trygghet. Föreslår inte egna äventyr.

Min hund däremot, hans självständighet gör också att han vill gå sin egen väg. Vill utforska. Testa. Utmana. Och det… gör hundägarskapet lite mer krävande😥

Samtidigt finns det så mycket jag slipper. Jag behöver inte träna upp hans mod. Han stressar sällan upp sig. Han står inte och skäller av rädsla✅

Allt har två sidor. Ändå är det så lätt att fastna i det vi saknar.

Jag tänker att vi gör likadant med oss själva och med varandra. Många kan kommentera mitt driv med en viss avund. För det gör att jag har en hög energi, blir klar snabbt och har en kapacitet till att jobba hårt och mycket 👊 Men bakom det finns också något annat. En svårighet att slappna av, att stanna upp. Men det syns inte utåt😓

Så kanske är det här en påminnelse, både till dig och mig:
Dina baksidor bär också framsidor. Och andras framsidor bär ALLTID en baksida.
Så nästa gång du jämför dig (eller din hund😜) med någon annan försök se hela bilden ❤️

23/04/2026

De flesta relationer dör inte av svek, utan av tystnad. Av det som aldrig uttalas, av tomrummet som uppstår emellan er när avståndet ökar🫸 🫷

Det sker inte på en gång. Inte i ett tydligt ögonblick. Utan långsamt. I det som inte sägs. I det som skjuts upp. I det som aldrig kläs i ord 🤐

“Det där gjorde mig lite ledsen.”
“Jag saknar dig.”
“Kan vi prata en stund?”

Istället blir det tyst, och mellanrummet börjar växa. Först knappt märkbart. Sen lite till. Tills det plötsligt finns där som något eget. Något man inte riktigt vet hur man ska ta sig över. Det märkliga är att det sällan handlar om att vi inte bryr oss. Ofta är det tvärtom. Vi vill inte såra. Inte ställa till det. Inte vara för mycket. Så vi håller tillbaka😶

Och just där, i det vi försöker skydda, börjar avståndet. Jag tänker ibland att det inte alltid behövs så mycket. Inte de stora samtalen. Inte alla svar. Ibland räcker det att något litet får bli sagt. En mening. En öppning. En varm blick eller hand som söker den andras❤️

Något som gör att tystnaden inte får ta all plats💬
———————-

✏️Finns det något i dig som väntar på att bli sagt?

22/04/2026

Många tror att skrivterapi handlar om att ”bara” skriva av sig.

Om du tror det, har testat det och inte tyckt att det hjälper. Så kanske det beror just på den tanken. För det handlar inte bara om att skriva av sig. Det handlar om att skriva på ett sätt som gör att något faktiskt kan förändras. Det handlar om hur du närmar dig det du bär på. Inte bara att du sätter ord på det.

Jag har skrivit mer om vad skrivterapi egentligen är (och vad det inte är) på min blogg 🖥️ Du hittar den via länken i bio 👉🏻 BLOGG-tips & skrivövningar

21/04/2026