
21/08/2025
”Farmor lärde mig simma i en liten skogssjö ute på landet. Hon kunde alltid få mig att känna mig lugn och trygg även när vattnet var kallt och benen darrade lite av både kyla och nervositet. Hon stod i det grunda med vattnet upp till magen och sträckte ut armarna i väntan på mig. Med vatten i öronen och solen i ögonen simmade jag mina första meter fram till henne. Efter det blev det vår tradition att alltid säsongens första dopp tillsammans. Sen satt vi insvepta i handdukar på bryggan med varsin kopp kaffe och en bit sockerkaka som hon bakade i en gammal form med mönster i botten. Vi gjorde det år efter år, även när jag blev äldre. Det blev liksom startskottet för sommaren. Nu står jag själv på bryggan. Vattnet är fortfarande kallt, kakan smakar ungefär som förr och kaffet ångar ur termosen. Jag simmar ut en bit, vänder mig om och ser mot land. Och jag vet att hon skulle ha stått där med handduken redo och ett leende på läpparna.”
Cassandra, Nyköping