21/11/2024
Delar bara en liten tanke som jag också ofta tar upp i samtal med par som kommer till min samtalsmottagning.
Många har en idé om att relationen är något som ”bara är”, och som helst skall vara mer eller mindre ”perfekt” hela tiden för att man skall kunna vara nöjd. Då är relationen ”målet”. Något man har uppnått, för att sedan kunna sätta sig och vila resten av livet.
Om man istället ser på relationen som resan, så kan den vara bitvis alldeles underbar; solen skiner, havet är blått, maten är god och vi blev till och med uppgraderade till Business class… Medan andra etapper av resan blev turbulenta, svettiga, tunga och man kanske till och med var nära att ge upp?
Det här är ungefär att jämföra med ”destiny” vs ””growth belief”, vilket har undersökts i studier. Man har bland annat funnit att de som har ett ”growth belief” är mer benägna att kämpa för relationen när det blir tungt, medan de som har ett ”destiny belief” har en idé om att relationen nog ändå inte var ”meningen”, och det är alltså ingen större idé att kämpa.
Hur ser du på din relation? Och vad får det för betydelse för relationens framtid?
